Ponnytiden är förbi

Tidsinställt. Det slog ner lite som en bomb förra veckan, att min ponnytid är helt förbi nu, vid 23 års ålder så har jag börjat rida storhäst. Själva ridningen av ponnyer saknar jag emellanåt, förstås. Ponnyer kommer alltid ha den platsen i mitt hjärta och vara speciella, men det känns ändå bra att jag har tagit steget upp nu på storhäst.

Att rida storhäst är helt underbart bra, utvecklande och roligt. Det kräver mera av en som ryttare och man får verkligen se till att vara med, i varje steg. En storhäst är helt enkelt väldigt annorlunda emot en ponny. Samtidigt så kan jag inte säga att det här sista 1½ året har varit utan lärdom eller händelse, för det har det inte varit. Jag har faktiskt lärt mig rida mera på ponnyerna och nog har jag dem att tacka för hur jag faktiskt har utvecklats. Samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera på varför ridning av ponnyer alltid är så annorlunda emot storhäst? Även fast man inte vill det så blir det helt enkelt lätt att ponnyn inte lyssnar och är mindre ridbar än en storhäst, vilket resulterar i sämre ridning för ryttaren. Att gå upp på storhäst och känna hur välridna dem var, var en WOW-känsla och ett uppvaknande utan dess like. Det är nog en känsla jag aldrig kommer glömma. Samtidigt så tycker jag och vet att ponnyer ska kunna vara precis lika välridna och fina som våra storhästar är, varför skulle dem inte kunna vara det? Frågan är vara vad man ska göra åt det, för att det ska bli så? Tror det tåls att tänkas på en del både i allmänhet men även i stort i hela hästsverige.

k2

Denna random bild som inte har något med inlägget får pryda dagens inlägg. Vad tycker ni om bettet?

//Malin

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *