Loving you is the hardest thing I’ve ever done, but I wouldn’t want to change it for anything else. <3

Ibland så är kärleken för en person/varelse det enklaste man kan gå igenom. Ibland så är det, det svåraste och mest sjuka man kan gå igenom. Det senare stämmer in på mig och Liberty. Jag älskar han så det gör ont, men det är inte lätt, alla gånger.

Och andra sidan har jag den där enkla kärleken också med Flingan. Där är allt a piece of cake inga upp eller nedgångar och inget blod, svett eller tårar. 

Men vet ni? Jag skulle aldrig vilja byta någon av dessa former av kärlek, eller ändra på dem. För jag tror precis lika mycket på båda två, vissa saker är menade för att vara okomplicerade och vissa är menade för att vara sjukt svåra och krävande. Skulle ni fråga mig vilken jag älskar mest så skulle jag vägra svara på den frågan, jag skulle kunna säga vilken kärlek jag älskar mest, men jag kan inte välja emellan Liberty eller Flingan, för de är inte lika på något plan. Båda två ger en i grund och botten samma kärlek, MEN på olika sätt.

Hade det och andra sidan varit en mänsklig form av kärlek jämntemot en kille hade jag för länge sedan sagt “Fuck off” och bett honom att dra dit pepparn växer.

Men om vi nu tittar på det ur perspektivet med olika typer av kärlek för dessa två så ger jag er några exempel.

Flingan: Flingan är den typ av häst som ställer upp till 110% jag kan i princip släppa allt och bara hänga med i 180 knyck runt en bana på långa tyglar. Hon kör racet i varje fall och gör inget för att vara dum. När det kommer till kärleken hon visar så är den svag eller obefintlig, detta är hur hon är. Hon ställer upp, men lägger inte hela sitt hjärta i våran “relation” just nu, vi har inte klickat ännu.

Liberty: Här kantas allt mys och gos av blod, svett och tårar. Det är nog det här som är svårast att sätta fingret på, den här kärleken är ungefär som att man har ett sådant starkt band att det gör ont. Man vet precis vad den andra tänker och det skrämmer skiten ur en, samtidigt som man ställer upp för varandra så förstör man för varandra också. Både han och jag lämnar varandra i sticket där och då på väg emot ett hinder eller någon annanstans. MEN vi gör det inte för att vara elaka, vi gör det för att vi upptäcker att den andra tvekar. Den här kärleken kan och kommer växa sig starkare och med detta kommer dessa “konstigheter” att tyna bort. Vi kommer fortsätta att sätta varandra “i skiten”.

Tänker då påpeka att ingen av dessa förhållanden är något jag vill ändra på eller säga upp mig ifrån. Det kommer bara bli lite annorlunda nu och framåt. Flingan kommer få vara min hoppe-ponny och Liberty kommer få vara  min dansande-häst.

Som flera har sagt ” du måste ha en häst du kan lita på, som tar er över hindret tillsammans”.

Alltså med detta sagt så tror jag ni alla inser att Liberty inte är en häst att lita på, visst jag litar på honom MEN det finns alltid en hårfin gräns emellan bra och dåligt. Den är så tunn så tappar man balansen så hoppar man själv, utan häst. Jag har inga tankar på att hoppa ensam med hästen kvar på andra sidan av hindret. Enough said.

[Kanske det rörigaste inlägget i världshistorien, men behöver skriva av mig detta. Jag behöver få ut känslorna och ventilera det. Hoppas att ni förstår på något plan. Det här är väldigt känslig för mig fortfarande, känns både rätt och fel. Men ventilera det ska jag.]

//Malin

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.