Dressyr för Sara på Robinhio – fokus på stöd

Igår så hände något kära läsare, något riktigt mystiskt och speciellt. Jag är själv fortfarande som “what the fuck happend?” Igår så stod det häst byte på schemat och jag fick rida en häst som heter Robinhio. En liten storhäst som är e. Ronaldinho H u. Trendy Orange ue. Landetto, en svenskfödd valack som har haft en del motgångar sedan han kom. Först så skadade han sig i hagen alldeles strax efter att han kom 2012, sedan har han fått foderstrupförstoppning x antal gånger under dessa år och det visar sig att han har en ficka i svalget där fodret lägger sig, så nu äter han ur hönät 24 h per dygn ungefär.  Sedan har han fått vila för att äta upp sig osv då han är väldigt tunn. Sedan är han extremt svår att träna också, han kör upp huvudet som en giraff och ja man måste sätta på själva tränset först och ta loss bettet från ett av sidostyckena och sedan sätta in det. Men det är inte lätt.

I varje fall så lyckades jag tränsa honom på 7 minuter, han insåg att hon där nere var envis som synden och inte gav sig. Så han fick lov och ge sig, vilket var bra. Det betyder att det kommer bli lättare nästa gång förhoppningsvis.

När vi satt upp så satt jag bara där och fånlog över att sitta på honom, jag satt alltså och fånlog i cirkus 4 minuter från att jag satt upp till att vi började skritta runt fyrkantspåret. De första skrittstegen höll på att bli “kast med liten Malin”, då han rörde sig *sååå häääär stoooort* en fantastiskt rörlig och stor skritt som inte pinade på jättesnabbt men som kom väldigt långt i varje steg. Vilket gjorde att jag satt och fånlog ännu en gång. De första travstegen vart med *woosh* en härlig känsla där jag efter 1 varv ungefär började bli trött i rygg och magmuskler. Han var lite knepig i början men jag satt bara upp och lyssnade på honom, vad som passade och vad som inte passade herrn. Så när jag frågade “vad tycker du om det här?” så sa han “Nhja jag är inte igång tillräckligt, jag vill mera gå såhär”. Så då så lade jag mig i ett mellanting emellan att rida med för mycket krav och för lite. Jag försökte balansera det på ett bra sätt, vilket fick honom att slappna av och det kändes i hela honom “Du förstår mig verkligen, du lyssnar faktiskt på vad jag har att säga.” Det tog inte många varv innan han slappnade av och började frusta, så då så kortade jag upp och började rida lite mera krävande. Det vart som så att jag valde att rida lite mera samlat och sedan låta han vara i några steg, med bra stöd i yttertygeln. Så efter ett tag så fick jag honom precis där han skulle vara, emellan mina skänklar och med bra på bakbenen med ryggen upphöjd och ett fint sug framåt till bettet. Då kunde man börja lägga in lite krav i ridningen också.

Avsaktningarna som var kassa i början då han dök och drog mig ur sadeln blev riktigt bra sedan, då var han fin och gjorde allt som han skulle och lite till. Ja han slog till och med knut på sig för att samla lite extra och göra det lite extra bra.

Hela ridpasset gick åt att känna och pressa lite emot gränsen hela tiden men aldrig gå över dem, att låta han stärka sig ett tag och sedan låta han slappna av. Jag red helt enkelt på ett schysst sätt då det inte går att pressa riktigt för mycket, utan det ska vara lagom så här i början.

Han påstås vara “lat” men vet ni? Han är bara missförstådd, han är faktiskt en riktig arbetsmyra som vill arbeta och göra rätt. Men det är inte lätt när kroppen säger stopp. Men jag längtar till att se hur han är när han blivit starkare i kroppen, jag tror att de här kan bli en riktigt bra häst. Han hoppar otroligt bra också, jag önskar nästan att Krister ska byta häst, haha. Jag vill testa hoppa den här lilla hästen.

När vi skrittade av så kom Sara fram till mig och sa “Han såg jättefin ut”. Jag sa bara att det klickade direkt och att jag satt som ett fån och log och Sara höll med. Hon tyckte det var ett lyckokast. Jag menar jag har velat rida honom jättelänge för det har känts att det funnits något där, någon form av “kemi”. Igår så fick jag det bekräftat, jag har snubblat rakt in i ett problem. Jag har hittat hästen med stort H. Den hästen som jag klickar som hand i handske med, den hästen som jag skulle kunna tänka mig att äga. Det känns mycket bättre med honom än alla ridpass med Liberty har gjort, dock så får alla tre plats i mitt hjärta. Även om Robin har en lite speciell plats.

Nu kör vi på det här nästa vecka också, vem vet jag kanske väljer att starta Robin på dressyrtävlingen istället för Liberty? Vi får helt enkelt se hur det blir.

Robinhio f. 2008-06-12 e. Ronaldinho H u. Trendy Orange ue. Landetto

 

//Malin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *