Igår så red vi för Erik igen, favorit tränaren med stort T helt klart. Morris och jag har haft våra ups and downs den senare tiden och allt har känts lite småtråkigt men i tisdags var vi tillbaks och helt klockrena ihop. Ja förutom att jag fick mig en flygtur upp i luften och vände.

I varje fall så var det en givande träning och hästen var framme för skänkeln och fin, har börjat få ihop honom lite nu galoppmässigt och det var börjat bli bättre tryck i honom. Hoppade även högre igår än på länge var uppe på 80 cm igen och det kändes så bra. Hästen var klockren och vi hade bra galopp, rullade på fint och han var sådär snärtigt fin över.

Sen så vart det ett missödde, vi hade en linje emot ridhuset som avslutades med en oxer och  just in i den så hade vi för kort galopp. Så när vi hoppat över räcket och skulle hoppa oxern så fick Morris hoppa av ungefär 1½ galoppsprång för tidigt och dessutom ta i högt över, så i landningen så hamnade jag på halsen, woops. Hästen var i varje snäll nog att knuffa tillbaks mig med en välriktad ”bumpning” med framdelen. Tog om det direkt och det blev som det skulle. Ska aldrig mer hoppa en 80 oxer som är maxad i för liten galopp.

Igår så stod det markarbete på dagordingen, fick Spargo som alla som följt bloggen vet gav pappa en rejäl flygtur i våras. I varje fall så var det en stor skillnad emellan unghästarna jag ridit och Spargo. Lite skönt att få rida något enkelt emellanåt. Även om jag föredrar unghästarna. I varje fall så var det roligt och sitta på en häst där man kunde spänna bågen lite extra på. Hade i varje fall roligt under uppvärmningen då  man fick chans att samla, flytta öka och spänna bågen. Hästen var med på noterna och var riktigt fin där.

Vi hade inga större problem alls, energin fanns där men man fick rida för att hålla ihop hästen. han har ju ungefär 20 rävar bakom varje öra så man får ju se till att dem håller sig där också och inte bestämmer sig för att hitta på sattyg.

Övningen var inverkan, så det var mycket travbommar och även lite galoppbommar på slutet. Trevlig häst helt klart med lite extra tryck i utan att få ett av sina Spargo-moments.

Slutligen så kan jag säga att även om hästen skötte sig så letade han konstant efter saker att bli rädd för, men det finns som tur är bra dagar hos honom också.

Blicken

Skulle ha publicerats förra veckan men det blev fel med tidsinställningen.

Tisdagens hoppträning lämnade inte mycket åt fantasin, det kan jag intyga. Väldigt enkelt till att börja med, men samtidigt så fick man jobba en del. Vilket alltid är trevligt, kändes mest flängigt och distanserna vart lite sådär. Satt på “min nya häst” som heter Morris är född 2007 och irländska import. Trevlig individ som gärna blir lite åt det starkare hållet och inte riktigt vill lyssna. Att jobba ifrån bakbenen är inte hans melodi så att säga, men det kommer det också. Hoppar som en kråka gör han också med väldigt olika språng. Lite åt det långsammare hållet, och hoppar inte så fint igenom som jag skulle vilja, men det kommer nog.

I varje fall så var det en linje med 3 räcken, 2 räcken på böjt spår och en oxer med vattenmatta.

Jag tycker att han hade kunnat vara mer i uppförsbacke och suttit lite mera på bakdelen, problemet ligger nog mest i att han rids på Pessoa och jag har lite problem med att vänja mig in på det bettet då jag annars rider på tränsbett.  Känslan blir inte densamma och jag kände mig lite lost större delen av tiden. Kontakten blir glappig eller för hård och han viker ihop sig och knäpper av, hur mjukt jag än rider så tappar vi lite kontakt precis innan hindret då jag ger honom handen så han kan hoppa igenom kroppen.

Kände det allra tydligast över oxern med vattenmattan, där blev jag väldigt fast precis innan hindret och började pilla med distansen. Förmodligen för att hålla lite extra i honom då det var en vattenmatta i oxern.  När vi hoppade så fick han lite bråttom och jag mjuknade inte snabbt nog, vilket resulterade i att han knäppte av, sänkte ryggen och inte hoppade igenom ordentligt. Vi landade och han drog iväg. Vilket betyder att balansen låg fel, min hand var fel och distansen blev knepig.

Har märkt att direkt när jag börjar pilla med distansen det minsta så blir det antingen för långt eller för kort, för en annan häst hade det inte varit några problem med att lägga in en halvt till men Morris tar gärna av lite större då vilket ger ett ojämnt språng. Jag vill ha klara distanser där jag bara kan rulla på och hästen ska hoppa väl. Känner att jag blivit lite bortskämd med hästar som hoppar väl, så att sitta på Morris är väldigt annorlunda.

I varje fall så var hästen dyngblöt efter ridpasset och orkade knappt skrittas av (skrittar alltid av hästen från marken efter hoppträningarna).  Han ville mest stå stilla och gäspa.

//Malin

En andra chans kan betyda mycket men för mig så betyder det en ny chans att bevisa att jag och Liberty hör ihop, vårat förflutna är relativt brokigt och har både fått sig en och annan törn. Det värsta var nog efter vår första Pay and Jump, när pappa fotade oss så gråt jag faktiskt inombords för då trodde jag att det var sista gången jag satt på honom på en tävling. Men nu har det blivit så att jag fått chansen att ha honom igen och den chansen tänker jag minsann ta. Så hösten är planerad utifrån mig själv och inte så mycket utifrån hästen.

1) Jag måste fortsätta ha tänket “över under eller igenom” tvivlar jag på det för en sekund så går det bara åt fanders.

2) Rida över hindren och driva i varje språng, får inte slappna av förens jag suttit av.

3) Lita på hästen att den tar mig över hindren, aldrig tvivla på mig och den.

Den kommande Hösten kommer handla om träning och träning med Liberty, fokus på oss och sedan så småningom så ska vi ut på någon form av tävling. Allra helst en Pay and Jump. Inom klubben. Ett mål vi har är att till våren 2016 kunna åka till en annan klubb och hoppa antingen en klubb eller Pay and Jump. Så lite drömmar finns det, om de sedan händer eller inte får framtiden utvisa. Det viktigaste just nu är att han och jag hittar tillbaka.

Nu ligger jag ju på en högre nivå också om ryggen pallar med så hoppas jag att vi hoppar 90 och 1 meter banor till hösten, men 80 kan vi nog ligga och rulla på en längre period. Det  har ändrats en hel del faktiskt, idag så ser jag hinder på under 75 som bommar på marken, lite att leka över och träna avstånd och bara ha allmänt kul på.

Det är konstigt hur det kan förändras, från att för snart ett år sedan knappt våga galoppera över 25 cm så sitter jag nu när och känner att banor på 90 – 1 meter inte är svårt. Allt detta har jag Erik Berggren, Flingan och Zorro att tacka för. Dessa tre individer är dem som stärkt mig mest och som hjälpt mig att utvecklas. Så ännu ett år med dem kommer ge mig nya idéer och styrkor och svagheter att jobba med och jag ser fram emot det med glädje.

Så hösten kommer att bli riktigt bra tror jag och så kommer nog våren. Helt klart värt att jobba med och emot är en klubbtävling i vår. Så vi får se hur det blir med det.

//Malin

I Måndags så fick jag äntligen sitta upp på världens bästa ponny igen, såsom det kändes i hela kroppen att få sitta på henne. Vi red dressyr i och med att uteritten blev flyttad till nästa vecka. Hade galoppfattningar från skritt och kan bara säga att ponnyn var SÅHÄR FIN. Var lite arg men gjorde inget mer än att gå och fippla med öronen och låta som en arg liten gris.

Dock så har sjukdomen hälsat på sedan i Lördags så har inte orkat rida för Erik, var första ridlektionen jag missat sedan jag började rida på Hallsta det var riktigt tråkigt för tydligen hade det något riktigt roligt också.

Men det gick faktiskt riktigt bra med ponnyn, på lördag är det Strömsholms tävlingarna för min och pappas del. Ska bli så kul, ska förstås dra med en liten peng och se om jag kan få med något hem. Annars så sparas pengarna undan som jag tänkt göra. Det ska bara köpas om det är nödvändigt. Inte annars.

//Malin

Söndagens seriehoppning var otroligt rolig, framhoppning utomhus något som verkligen fick Zorro att gå igång, en glad och positiv häst med lite för mycket energi i kroppen. Men det är så skönt, för med honom kan man fortfarande rida fram och få han att fräsa runt i galopp utan att han får för sig att bocka eller slänga sig. Stabil herre. Framhoppningen var lite svår då alla ridskolehästar for runt som vildar i hagen som var precis bredvid paddocken så våra hästar vart lite extra taggade. Dock så hoppade Zorro sjukt fint när vi väl styrde upp emot hindren.

När vi fick gå in på banan så förvandlades den svarta hatade hästen till en flygande köttbulle som studsade runt banan med ett enormt sug och en underbar inställning. Jag kunde rida bra emot hindren och han var otroligt nöjd och glad helt enkelt. Dansade fram som en liten ballerina gjorde han allt.

Banan låg på 70 cm och numera känns det som om att vi bara studsar runt på bockar över en lägre bom. Men det är nyttigt att hoppa en sådan höjd med.

En glad och pigg häst som jag tyckte skötte sig utmärkt bra. En solklar vinnare även om vi var precis utan för placering.

//Malin

I tisdags så var det en väldigt rolig och lärorik hoppträning som vanligt, dock så var Eriks “låga enkla bana” en luring. Den var riktigt bra och lärorik. Banan låg på 90 cm och det är det högsta jag någonsin hoppat en hel bana. Zorro var duktig, hoppade allt MEN när vi kom till en av oxrarna på slutet så tog han i av kung och fosterland och hoppade av stort, därefter så vart det lite vingligt och han kändes inte helt 100. Dock så fick vi två stopp på sista hindret som var ett räcke på 90 med planka. Han ville helt enkelt inte behöva ta i lika mycket igen. Så efter att ha försökt ta sig över 2 gånger så fick vi helt enkelt sänka till 80 cm och då studsade han glatt över.

Saken är den att Zorro är som Erik sa otroligt osäker, speciellt när det blir konstiga distanser som det blir lite då och då. Ändå så passar han och jag ihop för jag rider honom så aktivt att han aldrig stannat tidigare. Dock så påpekade Erik att Zorro aldrig hoppat sådär stort förut, vilket förmodligen betyder att 1. Han vart lite osäker 2. Musten gick ur honom 3. Han kan mycket väl ha sträckt sig. Vad det var som gjorde det är jag inte helt 100 på men jag tror det var en mix av dessa tre.

På söndag så debuterar jag och Zorro ihop i seriehoppningen, det efter att endast ha hoppat ihop 4 gånger, vi lägger oss på den låga höjden 70 cm så vi bara kan tuta runt och känna att det är busenkelt.

På lördag ska pappa upp och fixa till Silvra, då tänkte jag passa på att fixa lite med Zorro också. Bland annat ska svans och man redas ut och jag ska försöka mig på en ardennerfläta på honom. Tror jag blir sjukt snyggt.

//Malin

Träningsban

Så tisdagens hoppträning var lite speciell, de första 30 minuterna handlade det bara om att få Zorro att inse att det var jag där uppe som bestämde och inte han. Han är ju otroligt hårdhudad och gillar att ta över, men efter 30 minuters slit med svett och en ganska frustrerad ryttare och en sjukt arg häst så vann jag.

I tisdags så fick jag kvitto igen på att jag och Zorro är gjorda för varandra, det här med att han ställer upp för mig i vått och torrt gör mig så glad. För det gör han oftast inte, han litar så pass mycket på mig att han tar sig över hindren även om avståndet blir tokigt, något som annars slutar med att ryttaren ligger bland bommarna. Men jag och han måste ha någon konstig telepati för med mig så har det blivit tokiga avstånd men varje gång så har han sagt “Jag litar på dig. Låt oss visa att vi kan.” Därför har jag börjat utveckla en konstig kärlek för den här svarta ruda köttbullen med en man som sträcker sig ned till bogbladet. Han och jag hör ihop, det låter sjukt för mig att säga det för jag ogillade honom skarpt när jag började hoppa honom för Erik, men nu så känns det bra.

I varje fall så var det som vanligt en underbar träning för Erik och vi hoppade en rolig bana, det var debut för mig och Zorro på 70 cm något som vi tog oss igenom ihop. Banan var enkel och fast vi kom fel på kombinationen så gick han in som en tiger och hoppade av skitstort och vi lekte igenom kombinationen. Banan var något för mig och Zorro, vi hade även med lite sockerbitar i hindren och framför och han bara hoppade. Så sjukt mjukt och fint.

Kära människor som följer bloggen, jag är helt såld. Den här svarta frieser korsningen  som är en rund köttbulle och hoppar som en katt har stulit mitt hjärta. Den mest otippade hästen har visat sig vara den häst jag alltid ska ha haft från början.

Så döm inte hästen efter håren <3, din drömhäst kan mycket väl vara den häst du sagt att du aldrig ska sätta dig på.

Såhär ser lilla hjärtat ut <3

//malin

Så i Måndags fick jag sitta på ett stycke yrväder, en Frieser vi har på ridskolan som heter Orio men kallas “Kakan” eller “Oreo-kakan”. Han är nog stallets svåraste häst då han är väldigt het och väldigt känslig. Gör du det minsta för mycket så blir det pannkaka. I varje fall så var det riktigt roligt att rida honom, stora luftiga gångarter som mest trampade luft och inte kom någonstans.

Har aldrig suttit på en häst som kunde korta sig så mycket eller hade så lätt för sig. Det var helt underbart faktiskt, fick massor av beröm av Sara som sa “Du är så mjuk och följsam. Han har sett jättefin ut.” Det kändes riktigt bra att hon sa så, vilket betyder att det är ett kvitto på att jag utvecklats mycket i min ridning. I våras hade jag aldrig klarat av att rida honom, då hade jag nog fått tugga sand.

Övningen var mycket givande i sig då han är en riktig ål och gärna far hit och dit och snacka om vändbar häst. Det är lite skrämmande faktiskt hur snabbt han kan vända.

Första gången vi fattade galopp!!! Så gör han sitt berömda “nu-kör-vi-järnet-start”. Som går ut på att ställa sig på bakbenen, slunga sig själv framåt och sedan köra upp rumpan i luften innan han kommer fram i en luftig galopp med ett stumt avslut på varje nedsättning av benen. Men åhh vilken underbar häst, nu vet jag varför folk så gärna vill ha Frieserhästar. En häst som Orio skulle jag inte tacka nej till att äga, världens sötaste och häftigaste häst helt enkelt.

//Malin

*för övrigt nummer 1,111 av alla inlägg på bloggen*

Vi börjar med serie hoppningen, där gick jag in med Elviz efter bara 5 minuter på hans rygg och satte en nolla. Hästen var inte igång, jag var inte igång. Så det gick ju åt fanders. Vi hoppade totalt 3 språng men hade nog behövt ha minst det dubbla. Jag var förbannad för den som red innan red ut på hästen fast jag sagt till om att jag behövde ha honom direkt efter att denne ridit. Denne skulle ta minst 8 bilder när denne satt på hästen och ja som ryttare som ska in och hoppa så fick jag stressa sönder sedan. Att arrangörerna sedan lagt mig som fjärde start när ryttaren innan varit sista start. Fick mig att höja på ögonbrynen. Jag hade väl ändå kunnat få starta senare när det var 12 starter i klassen? Helt sjukt faktiskt. Men vi gick in och nollade banan med 11 hinder, inga problem. Förutom att vi inte kunde rida emot klockan överhuvudtaget. Då han inte var igång. Så det vart ingen placering för oss inte.

Erik Berggren hoppträningen då? Där stod det Daniella på schemat då jag var sjuk så ville jag rida något lättare än Zorro som jag red förra veckan. Ja alltså, jag fick ju äta upp det för Daniella var mycket tyngre att rida än Zorro. Så ja, det gick bra dock men då jag varit sjuk sedan förra onsdagen så var jag helt slut efter att vi hoppat fram. Över en liten bock. Hoppade dock allt och tog oss runt. Så nästa gång måste jag vara frisk och kry. Då är det Zorro och jag igen. Flingan är inte halt längre *peppar peppar ta i trä* men hon ska ta det lugnt nu ett tag fram över, så jag får hoppa det jag hittar fram tills dess helt enkelt.

//Malin

Ända sedan onsdags har jag varit sjuk, igår var jag sängliggande och likadant idag. Den här förkylningen har förstört det för mig och jag försöker verkligen att bli frisk tills på söndag då jag ska vara med, med Elviz på hopptävlingen. Nu så var Flingan skadad igen, så hoppade stallets “svåraste” hopphäst i tisdags. Gick riktigt bra faktiskt.

Vi får höras senare när jag är lite mera uppe på benen.

Men kan säga att jag förmodligen kommer få min tävlingsplanering med Flingan förstörd minst en månad framåt. Så får hoppa annat tills dess att hon behagar bli frisk igen.

//Malin

Nu har ännu en påsk gått och försvunnit, i förra veckan så var vi in på Hööks och där fick ett par rosa bettskivor följa med hem. Då ponnyn får tryck av nosgrimman så får hon nu ha bettskivor. Vilket blir kalas tror jag, de sitter redan på bettet och ja självkart ska ett sto ha rosa, hihi

.

Ikväll ska vi ha hoppträning och jag är fortfarande lyrisk över förra veckans hoppning, hehe. Så vi får väl se hur känslan blir idag. För förra veckan var den riktigt bra helt enkelt.

Ikväll blir det i varje fall på ponnyn, vi ska förbereda oss inför söndagens tävling då vi ska hoppa A:0/A:0. Vi behöver alltså kunna plocka fram lite extra galopp, jag måste kunna ge henne frihet att använda rygg och hela kroppen när hon hoppar. För just nu så hoppar hon bra men hon kan hoppa mycket bättre. Det stavas “eftergift.

Vi ska hoppa 70 cm vilket är lågt men det får helt enkelt gå, hon och jag har inte ridit ihop oss för att hoppa en 80 bana ännu utanför träning. Våra 70 banor brukar bli riktigt bra. Lite kul att pappa också ska hoppa samma klass som oss 70 cm alltså, men på Silvra. Hehe. Nu får vi se hur det går för dem.

På lördag så ska vi upp och bada ett stycke ponny och hon ska bli vit, kommer förmodligen att stå där och gnugga i flera timmar haha. Men vit ska hon bli, eller vitare.

Så ikväll ska jag säga till Erik att vi ska tävla på söndag och att det är A:0/A:0 så vi behöver ha lite hjälp. Vi leder ju vår klass så. Eftersom att vi går upp nu i svårighet så behöver vi rida mycket bättre och snabbare för att helt enkelt hålla oss på topp.

//Malin

Idag så står det jobb på schemat men slutar tidigare så det blir nog riktigt bra, efter jobbet ska det hem och förberedas inför imorgon. Tränset ska plockas isär och dränkas i rapsolja (som för övrigt gör tränset hemskt mjukt och fint, ett tips till er alla med torrt sprucket läder). Ska ta in nyförvärvet ifrån garaget också och packa ned det ihop med kostymdelarna som är där ute. Sedan så ska jag egoboosta mig själv inför imorgon med att sitta och visualisera hur det ska gå och ta med mig den känslan.  Sen så hoppas jag att jag kan få börja med Elviz på hoppträningarna för Erik.

I varje fall så ska jag sedan upp till stallet och bada ett stycke ponny, allt kiss ska bort. Vilket betyder att vi blir kvar där hela natten… Idag så ska jag fortsätta att pilla lite med kostymdelarna till maskeraden och sedan så ska jag sätta mig och fortsätta rita på bilden som jag är inne på dag 4 med nu.

Men nu så ska jag faktiskt vända mig emot DeviantART och låta mig inspireras av alla duktiga konstnärer som det finns där ute.

//Malin