“Man måste kunna hoppa lågt innan man kan hoppa högt!

 

En kommentar som vi fick höra för ett tag sedan, egentligen en kommentar som jag håller med om i mångt och mycke. Men samtidigt så tittar jag på den ur ett annat perspektiv. Jag och Morrishar tränat tidigare upp till 85/90 banor för Erik och det gjorde vi bra. Även om vår galopp då var ganska kass och platt. Den är inte alls så bra som idag, med det sagt så ställer jag mig frågan “Om vi nu inte kunnat hoppa lågt bra förut hur kommer det sig då att vi hoppade dessa banor på den höjden?” Dessutom banor som var tekniskt svåra och krävde att man verkligen red?

Jag tror inte att det är att vår tränare har något ont till oss, hon är schysst helt klart och gör sitt bästa. Men samtidigt så undrar jag lite varför det här händer? Varför har vi blivit ned flyttade till en grupp vi inte passar i? Varför får vi inte rida över mer än “bommar på marken” och varför påstår de att jag är “osäker i min hoppning och att de måste uppmuntra mig massor” för att jag ska hoppa högre banor. Jag har aldrig gett sken av att vara osäker eller rädd i varje fall inte på ett långt tag. Jag känner mig säker i min ridning och jag står för det när jag säger de.

Det måste ha blivit en miss i kommunikationen för det ska inte vara såhär, vi är här för att lära oss och utvecklas inte för att bli bromsade i vår utveckling. Jag vill inte ligga på 40 cm och hoppa eller behöva hoppas på att vi ska få hoppa högre. Jag våndas över att vi till slut inte ens får fortsätta hoppa för att vi “inte är tillräckligt bra”.

Det har kommit till den nivån att jag börjat titta på andra ridklubbar och flytta till, hade jag haft råd hade jag köpt en egen häst och börjat åka till Erik hos honom för att hoppträna. No question about it. Men nu är det inte så enkelt, egentligen vill jag inte flytta ifrån Hark för jag trivs och älskar människorna, stallet och hästarna. Speciellt Morris. Men jag vill inte heller sitta fast i ett träsk där man inte får utmana sig själv eller utvecklas.

SAM_1162

Min och Morris senaste hopptävling från 3:e Oktober, det var vår första pay and jump efter en sommars uppehåll och bara hoppat 1-2 gånger efter sommar uppehållet (för mig då). Ringrostigt men samtidigt så säger jag bara “det här är inte ett ekipage som hör hemma på 40 cm…” Eller vad tycker ni?

//Malin

 

Dressyr för Sara på Robinhio – fokus på stöd

Igår så hände något kära läsare, något riktigt mystiskt och speciellt. Jag är själv fortfarande som “what the fuck happend?” Igår så stod det häst byte på schemat och jag fick rida en häst som heter Robinhio. En liten storhäst som är e. Ronaldinho H u. Trendy Orange ue. Landetto, en svenskfödd valack som har haft en del motgångar sedan han kom. Först så skadade han sig i hagen alldeles strax efter att han kom 2012, sedan har han fått foderstrupförstoppning x antal gånger under dessa år och det visar sig att han har en ficka i svalget där fodret lägger sig, så nu äter han ur hönät 24 h per dygn ungefär.  Sedan har han fått vila för att äta upp sig osv då han är väldigt tunn. Sedan är han extremt svår att träna också, han kör upp huvudet som en giraff och ja man måste sätta på själva tränset först och ta loss bettet från ett av sidostyckena och sedan sätta in det. Men det är inte lätt.

I varje fall så lyckades jag tränsa honom på 7 minuter, han insåg att hon där nere var envis som synden och inte gav sig. Så han fick lov och ge sig, vilket var bra. Det betyder att det kommer bli lättare nästa gång förhoppningsvis.

När vi satt upp så satt jag bara där och fånlog över att sitta på honom, jag satt alltså och fånlog i cirkus 4 minuter från att jag satt upp till att vi började skritta runt fyrkantspåret. De första skrittstegen höll på att bli “kast med liten Malin”, då han rörde sig *sååå häääär stoooort* en fantastiskt rörlig och stor skritt som inte pinade på jättesnabbt men som kom väldigt långt i varje steg. Vilket gjorde att jag satt och fånlog ännu en gång. De första travstegen vart med *woosh* en härlig känsla där jag efter 1 varv ungefär började bli trött i rygg och magmuskler. Han var lite knepig i början men jag satt bara upp och lyssnade på honom, vad som passade och vad som inte passade herrn. Så när jag frågade “vad tycker du om det här?” så sa han “Nhja jag är inte igång tillräckligt, jag vill mera gå såhär”. Så då så lade jag mig i ett mellanting emellan att rida med för mycket krav och för lite. Jag försökte balansera det på ett bra sätt, vilket fick honom att slappna av och det kändes i hela honom “Du förstår mig verkligen, du lyssnar faktiskt på vad jag har att säga.” Det tog inte många varv innan han slappnade av och började frusta, så då så kortade jag upp och började rida lite mera krävande. Det vart som så att jag valde att rida lite mera samlat och sedan låta han vara i några steg, med bra stöd i yttertygeln. Så efter ett tag så fick jag honom precis där han skulle vara, emellan mina skänklar och med bra på bakbenen med ryggen upphöjd och ett fint sug framåt till bettet. Då kunde man börja lägga in lite krav i ridningen också.

Avsaktningarna som var kassa i början då han dök och drog mig ur sadeln blev riktigt bra sedan, då var han fin och gjorde allt som han skulle och lite till. Ja han slog till och med knut på sig för att samla lite extra och göra det lite extra bra.

Hela ridpasset gick åt att känna och pressa lite emot gränsen hela tiden men aldrig gå över dem, att låta han stärka sig ett tag och sedan låta han slappna av. Jag red helt enkelt på ett schysst sätt då det inte går att pressa riktigt för mycket, utan det ska vara lagom så här i början.

Han påstås vara “lat” men vet ni? Han är bara missförstådd, han är faktiskt en riktig arbetsmyra som vill arbeta och göra rätt. Men det är inte lätt när kroppen säger stopp. Men jag längtar till att se hur han är när han blivit starkare i kroppen, jag tror att de här kan bli en riktigt bra häst. Han hoppar otroligt bra också, jag önskar nästan att Krister ska byta häst, haha. Jag vill testa hoppa den här lilla hästen.

När vi skrittade av så kom Sara fram till mig och sa “Han såg jättefin ut”. Jag sa bara att det klickade direkt och att jag satt som ett fån och log och Sara höll med. Hon tyckte det var ett lyckokast. Jag menar jag har velat rida honom jättelänge för det har känts att det funnits något där, någon form av “kemi”. Igår så fick jag det bekräftat, jag har snubblat rakt in i ett problem. Jag har hittat hästen med stort H. Den hästen som jag klickar som hand i handske med, den hästen som jag skulle kunna tänka mig att äga. Det känns mycket bättre med honom än alla ridpass med Liberty har gjort, dock så får alla tre plats i mitt hjärta. Även om Robin har en lite speciell plats.

Nu kör vi på det här nästa vecka också, vem vet jag kanske väljer att starta Robin på dressyrtävlingen istället för Liberty? Vi får helt enkelt se hur det blir.

Robinhio f. 2008-06-12 e. Ronaldinho H u. Trendy Orange ue. Landetto

 

//Malin

Att göra ett val

Jag tror benhårt på att vissa val ska vara jobbigare att göra än andra, jag tror och vet att för att något ska vara rätt så ska det inte vara ett lätt beslut det ska kännas och man ska gråta. Igår så fick jag ännu en aha-upplevelse på att jag och Liberty inte passar ihop på ett hälsosamt sätt. Jag har så mycket känslor för den här hästen att jag inte vet vart jag ska ta vägen, det gör verkligen rent ut sagt skitont att känna att jag inte vill hoppa honom, att det inte fungerar. För jag älskar honom, det klickar sådär äckligt bra. Men han är inte en schysst häst, och jag vill ha en schysst häst.  Jag vill känna att jag kan köra i 180 blås på banan och hästen ska vilja göra detsamma utan att stoppa. Det är här jag och han skiljer oss åt, han behöver gå i ett lagom tempo, ryttaren ska rida till 120% och aldrig tappa en enda del av honom, gör man det så blir det tvärstopp och han blir osäker. Jag rider alltid till 120% på honom och det är underbart att hoppa, när det går bra. Men ibland så tappar jag den där halva millisekunden och det blir en tvärnit följt av tystnad. Han är som han är och jag kunde inte älska honom mindre för det, men tror att både för han och mig så är det bäst om jag tar ett steg bort ifrån hoppningen med honom nu en period. Bara låta mig smälta allt och hoppa med andra hästar och fortsätta utvecklas, det är varken schysst för honom eller mig att fortsätta då det inte är hälsosamt för någon av oss psykiskt eller fysiskt.

Jag kommer självklart aldrig att älska en häst som jag älskar honom, jag får helt enkelt bita ihop och börja trimma enbart dressyr med honom nu en period och tävla honom också. För det klarar vi nog galant, för det känns som ett sunt ställe att börja på.

Nu kan ingen säga att jag inte älskar honom för alla vet det, så mycket blod, svett och tårar jag lagt på oss är sjukt. Men jag tror att han och jag kan bli farliga på dressyrbanan ihop. Där känner jag mig stark och där kan vi komma till våran rätt. Så nu vänder vi ett blad och går vidare emot nya tider. Nu har jag två hjärtan att tävla med, så det kan bli, eller hur?

//Malin

Erik Berggren 17/2-2015

Igår så stod det banhoppning på schemat, något som var OTROLIGT givande både för mig och herr häst, istället för att hoppa fram på enstaka hinder för att sedan sätta ihop det till en bana så började vi med att hoppa banan direkt, det var oroligt GIVANDE och jag rekommenderar alla att göra så ibland. Igår så red jag jättebra och hästen gick jättebra, var mjuk och avslappnad från början och jobbade igenom hela kroppen. Jag joggade fram länge även efter att de andra börjat galoppera och lossade honom bara så han var mjuk, när det satt som ett smäck i traven så gick jag över till galopp. Där var han med jättefin, mjuk och lyssnade bra även om han som sagt alltid har en räv bakom örat.

Eftersom att jag och Liberty ska tävla i helgen så fick vi inte hoppa högre än 70 cm, vilket pappa med fick göra så tji på det. Nu ligger vi på samma nivå.

Banan vi började hoppa och sedan hoppade 2 gånger var väldigt svår på sitt sätt, de var blandade av stånd både relaterade och långa samt korta avstånd. Vi hoppade även hinder på spåret något som hästarna kunde tycka var lite mystiskt. Liberty han tyckte det bara var spännande.  I varje fall så var bana ett så att vi började på en oxer, följt av linjen, här var det 24 meter så alltså 6 galopp språng emellan. Liberty tyckte hörnet var läskigt som var bakom nummer 3 så han vart lite knepig där men kontinuerlig ridning fick oss över men han var lite misstänksam. Hinder nummer 4a och 4b var en tvåkombination, här flöt det på riktigt bra och jag behövde bara hänga med och hästen hoppade fina språng. Nummer 5 var det en oxer ute på spåret, Liberty tittade inte ens på det utan sa “nej men titta mamma ett hinder, vad roligt.” Studsade över som en glad liten gummiboll i vanlig ordning. Nummer 6 var linjen åt andra hållet och den här gången så vart det mycket dragningskraft ned emot stallet då vi hoppade åt det hållet. Fick ta igenom halvhalterna fram till hinder 7 och sedan följa med, då vart det något knasigt där för jag tog igenom halvhalten för mycket vilket fick han att hoppa lite knepigt, han ålade sig liksom över utan att riva hindret. Han var i bommen dock och vart förstås skitsur på sig själv, söt häst. Nummer 8 var oxern och här var hörnet precis bakom ungefär, så hästen vart typ “det är ett monster där, ser du det mamma???” Själv så höll jag bara om och han hoppade fint över.

När vi hoppade bana 1 andra gången så gick allt bra fram tills sista hindret där jag slappnade av och flyttade benet för en millisekund vilket slutade i en tvärnit och jag gjorde en snygg volt och landade emellan hindren på fötterna. Hästen tittade på mig och vet ni vad han gör? Det första han gör är att börja äta på den bakre bommen… Alltså hur personlig och söt häst? Sedan tittade han på mig under luggen och såg riktigt skyldig ut det skrek liksom om honom “förlåt mamma det var inte meningen att du skulle åka av”.  Men som den lilla räv han är så drar han ju ned huvudet när han stannar, så han är lite lagom svår att sitta kvar på. Vi kom om igen och då hoppade han fint, men han kändes väldigt avvaktande på hindret och extra uppmärksam. Tror han skärpte sig lite där. Kan även tillägga att vi fick en väldigt dålig väg fram till sista hindret första gången, så det ihop med att jag tappade skänkeln/flyttade skänkeln för en sekund gjorde att modet svek honom och han stannade.

Summan av summarum: Erik tyckte att jag ramade om honom bra, dock så höll han med om att jag fortfarande slappnar av i slutet av banan. Jag måste rida ordentligare vägar och verkligen rida över hindren utan att lägga in volter. Jag måste rätta galoppen bättre och förstås INTE sabba för honom innan hindret.

Hästen gör rätt om jag gör rätt.

Vi hoppade även en annan bana, bana 2 var bara 5 hinder men det var lite svårare, det här låg med på 70 cm. (Låga höjder men bra träning). Han hoppade hinder 1 fint, svängde upp emot hinder 2 där jag tappade benen och det blev tvärstopp, satt dock kvar, fick sedan rida om, andra gången tog jag i honom precis innan hindret så blev tvärnit. Tredje försöket så hoppade han fint efter lite övertalning med rösten. Resten av banan flöt på bra fram tills linjen som var hinder 4-5, hoppade 4:an men gled ut på sidan av 5:an, gjorde om det igen med samma resultat. Tredje försöket och det gick vägen.

Här vid sista banan var han otroligt taggad och gick och lät som en blandning av gris och Darth Vader. Galopperade igenom kroppen och vart lite snabb, de var i mina ögon lite för snabbt. Men Erik sa att det var en perfekt galopp för höjden på 70 cm.

Sedan så fick vi jogga av och han var superbärig och stark i kroppen, travade av i friskt jogging tempo och avslutade med ett par varv på nästan långa tyglar där han joggade igenom kroppen och bar sig själv helt själv. Satt sedan av och skrittade honom för hand, vilket resulterade i massa pussar och gäspningar (Liberty gäspade). Trött i huvudet och tassarna men fin i kroppen.

Hade mer än gärna ridit honom idag, är säker på att han är lite trött och har massa slaggprodukter i kroppen och träningsvärk.  Men tänkt vad välriden och mjuk han ska vara idag, åhh vad jag önskar att jag fick rida honom varje dag och äga honom.

Igår fick jag även mina pengar om jag har räknat rätt så på lördag ska jag in och köpa tränset åt honom. Blir ett Freston från Hööks med brett nackstycke, kommer/ska invigas på söndag.

Summa Summarum är att jag red bra, men fick en avsittning, behöver rida bättre emellan hindren. MEN det positiva är att min skänkel var jättebra, handen var jättebra, jag red honom noggrant på uppvärmningen och fick honom bärig och fin. Behöver ha mera galopp och bättre kontroll i den galoppen. Hästen var lika fin som vanligt och vi fightades ihop. Jag och min fina LUS.

Kärlek till min LUS <3.

//Malin

Ett fokus i sig

Jag tror på att hårt arbete lönar sig, det enda som faktiskt fungerar är just det. Har man ett driv så syns det och man kan ta åt sig konstruktiv kritik på ett bra sätt utan att för den delen flyga i taget eller bli upprörd om någon påpekar något man borde tänka på. Jag tycker om konstruktiv kritik och ser det som ett sätt att utvecklas, att bara få höra positiva kommentarer hjälper inte mig som ryttare i min utveckling utan det är bara en bra boost i vardagen.

Jag har väldigt länge tyckt att det ska vara svett och tårar och slit inblandat i en satsning, om något så gör det mig ännu mera motiverad att lyckas. Nu sitter jag här med en liten del kunskap om vad som krävs för att rida en häst korrekt och göra det på ett bra sätt, jag har börjat fått koll på grunderna på ett bra sätt, och kan nu börja jobba vidare på detta, tänka ett steg längre och i och med detta behöver jag bli hårdare på mig själv. Främst när det kommer till min egen sits. Jag tycker att de människor som sitter kvar i samma banor och inte insuper all kritik och inspiration och kommentarer de kan och tar till sig oavsett vem det är inte gör det korrekt. Nu så rider en del för att det är kul och andra satsar. En större del väljer att ha det här som en hobby för att det är just det en hobby, men andra som jag vill nå längre.

Att till exempel sitta och nöta på de vanliga snälla hästarna som tuffar på i daglig ordning, är inget för mig. Men människor har alltid andra tanke sätt att se det på, för mig tycker dem det är bäst att sitta och harva runt på ridbanan på den snällaste hästen som går som en klocka, medans det för mig handlar om något annat. Jag vill inte bara kunna rida de “bra” hästarna som alla vill rida, utan jag vill kunna sitta upp på alla typer av hästar och känna “det här fixar jag”. Grunden att sitta på snälla och trygga hästar är bra, men nu när jag kommit över ännu ett gupp i ridningen så känner jag så här. Jag vill mer än att bara rida för ridandets skull.

Sitsen då? Hur kommer den in i det här inlägget? Jo sitsen för mig är där allt börjar och slutar, det är de som binder ihop mig som ryttare och det är också det som ständigt måste jobbas på och förbättras, ja helt enkelt slipas till perfektion. Idag är jag nöjd med min sits i helheten, den är stabil, stilla och väldigt följsam utan att för den delen vara svag, men så är det problemet med att jag har en lite för “fladdrig skänkel” tån pekar utåt istället för framåt och ja det säger sig själv. Jag är svagare i det partiet, så oavsett hur stark jag är i överkroppen så är det pga min skänkel som ridningen inte kan bli helt optimal. Med början av detta vill jag säga att jag måste börja stärka neder delen av min sits för att kunna rida riktigt bra.

Så med detta sagt har jag att säga att en satsning faktiskt inte handlar om vad du har, utan vad du är beredd att göra för att nå en bit på vägen. Jag rider 2 gånger i veckan, har ingen egen häst, tävlar med ridskolehäst och satsar ändå.

Så vem säger att man inte kan bara för att man inte har de rätta förutsättningarna?

Finaste Fredde får stå för bilden idag.

//Malin

Planer och upplägg

Idag är första dagen på en ny veckan, hittills har uppdateringen blivit ganska mycket lidande då jag haft annat att göra, ihop med att jag hellre valt att inte skriva massa onödigt än att skriva miljoner ovärda inlägg. Idag är det i varje fall Måndag och det står Liberty på kvällens schema, ska rida igenom honom inför morgondagen, det bästa är att det är bommar med i perspektivet ikväll. Vilket är extremt nyttigt för oss båda. Mig för jag behöver rida lite extra noggrant och han för att han ska få arbeta med bakbenen och verkligen trycka ifrån. Jag önskar att det är längre avstånd ikväll, så han verkligen få stretcha. Annars får vi stretcha själva, helt enkelt.

I varje fall så är fokusen på skritt och trav idag, eftersom att det är hoppning för hans del imorgon. Galoppen kommer naturligt då han har en bra galopp, traven är med helt fantastisk och skritten lika så, men det krävs lite mera jobb.

Så ikväll ska jag även försöka få ordning på min skänkeln ännu ett snäpp, stortån ska peka framåt emot hästens mungipa och benet ska vara totalt slutet om hästen i varje steg. Vilket är mycket nyttigt.

Imorgon så ska jag rida i en bra grund galopp och han honom framför mig, tanken är att han ska få hoppa där det är jobbigt men samtidigt ha ett bra grundtempo. Alltså jobba med hoppfiléerna. Det ska suga skönt i benen på honom imorgon när vi är klara, att jag dessutom är frisk och inte sjuk underlättar då jag orkar rida till 110% istället för att sabba för oss båda då kroppen stänger ner och inte orkar riktigt hela vägen.

Söndagens aktivitet blir att debutera ihop med Liberty, det blir 70 cm ihop. Ska ta det som träning och rida lika noggrant som vanligt. Eriks ord i huvudet: sitt bekvämt är det enda jag ska tänka på. Kommer vi inte runt felfritt så gör vi inte, så enkelt är det.

Träning ger färdighet.

Hoppas ni har en bra dag, så hörs vi lite senare med ett läsvärt inlägg om sitsen och hur jag tänker.

//Malin

Erik Berggren hoppträning 3/2 -2015

I tisdags så fick jag rida en mycket speciell liten häst, som ni hört om tidigare på bloggen, nämligen Maurik’s Liberty Voice, eller Liberty som han nu kallas. Tisdagens hoppträning var otroligt rolig och var perfekt för både mig och Liberty. Han gick klockrent och var sådär läskigt  rolig att rida igen, vet inte vad jag ska säga men den hästen och jag är meant to be så enkelt är det. I varje fall så, såg övningen ut som följande: (inte säker på hinder nummer 3 & 5, nästan 100 att det inte var där).

Framhoppningen bestod av att trava över bommarna, travhoppa krysset, falla in i galopp gå runt hinder nummer 4-12 och hoppa det åt andra hållet för att sedan hoppa krysset igen. (nummer 3-5 existerade inte på banan).

Känsla & sammanfattning framhoppning 1: Blev relativt bra, även om han var lite “jag-kan-själv” i början, men när vi hoppat detta 2 gånger så gick det fint. Jag behöver bara komma ned i sadeln och sitta bekvämt och vänta på hindret samt hålla om och rida i varje språng.

Andra uppvärmningen bestod av att vi hoppade studsen, följt av hinder 9 som var ett räcke, därefter ut över räcket med ifyllnad som hade nummer 10 på bilden, rida runt och hoppa krysset, därefter runda hinder 12-4 och hoppa det åt andra hållet, sedan ut över krysset igen och travbommarna igen.

Känsla & sammanfattning framhoppning 2: Blev ännu bättre, kom lite snabbt in i studsen första gången och han fick lov att bromsa upp sig själv, vilket var bra förstås. Då blev han lite mera tillbaks resten av banan, fick riktigt bra travhopp då han fick ta i lite extra då vi kom nära. Måste få honom mera på bakbenen och inte rida iväg honom över hindren. Bara andas och vänta på hindret.

Bana första gången: Banan var snabb och rolig, allt gick i stort sett som jag ville utom att jag inte kom ned i sadeln tillräckligt snabbt så jag fick inte honom där han behövde vara. Utan jag behöver verkligen sitta ned och säga “whoo-vänta på hindret killen”. Så det får vi jobba på från och med nu, gled ut på hinder 9 en gång och fick lägga volt runt och hoppa om. Var inte riktigt nöjd med mina egna missar men lilla hästen skötte sig fantastiskt bra och jag kunde lotsa runt oss på ett relativt bra sätt.

Kände ingen rädsla heller utan det var bara en “adrenalin-rush” och få rida honom igen, det kändes helt enkelt riktigt bra.

Banan andra gången: Andra gången så gjorde vi precis som första men att vi istället tog bort volten, här gick banan mycket bättre. Vissa hinder låg på 80 cm andra på 70 cm. Höll inte direkt koll utan hoppade allt bara och hade kul. Banan lotsades runt enkelt men samma sak här, jag glömmer att sätta mig ned och rida emellan hindren, jag vill lätt stå i lätt sits och berömma direkt efter, så det måste jag sluta med. Jag ska ned och rida som en liten tomtenisse fram tills att banan är slut.

Sammanfattning av summan av kardemumman:

Jag behöver komma snabbare tillbaks efter hindren, sitt ned bekvämt som Erik sa. Rama in honom, sitt ända fram till hindret och rid rakt på hindret, på mitten. Andas, rid inte iväg till hindret utan låt det komma till dig. SUPPORTA honom i varje galoppsprång. Samt att jag inte får fastna i handen, måste räta upp mig själv och stabilisera mellandelen så jag orkar sitta bekvämt och rida fram till hindret och absorbera hans stora galoppsprång. Inte berömma honom förens vi hoppat banan klart, utan fortsätta rida. Annars förstör jag för hästen.

Hade kunnat haft honom lite mera bärig, så han inte blir lika springig som han blev tidsvis. Att han kunde hoppa rundare språng på styrka och inte på snabbhet. Få honom att lyssna bättre på övergångarna, inte låta honom rusa in i galoppfattningarna. Måste få honom mera avslappnad, så han inte spänner sig själv och sänker ryggen.

//Malin

 

Analysera ridningen

Varje gång det blir fel i ridningen så går jag alltid tillbaks till mig själv. Som exempel.

I måndags när jag red Morris så vart han tidvis så att han drog iväg och blev riktigt stark. Istället för att dra och slita så andades jag ut samlade tankarna och gick tillbaks till mig själv och tänkte: Vad hände nu? Blev jag stum i fingrarna? Vart det för lång tid emellan halvhalterna? Tappade jag benen?

Där och då kom jag snabbt fram till att; Ja, jag är stum i lillfingret, halvhalterna blev med 1 millisenkunds längre mellanrum. Ja jag tappade benen där en halv sekund.

Jag tror att ryttare som lärt sig analysera sin egen ridning kommer komma längre än de som aldrig gör det. Jag älskar att analysera och vill hemskt gärna diskutera detta med människor i min omgivning. Dessvärre så blir det inte så mycket sådant på ridskolan, då alla ska ha sin tid med ridläraren mm.

MEN detta ser jag som en bra väg att gå, då får jag analysera själv och gå tillbaks till mig själv för att på så sätt kunna hjälpa hästen. Jag kommer aldrig skylla på hästen, blir det fel så är det mitt fel. That’s it.

Hur tänker ni gällande att analysera eran egna ridning?

//malin

Sitsförbättringar 2015

Min sits är relativt okej idag tycker jag, så mycket som jag slitit med det dag in och dag ut  6 års tid, men just nu så är fokusen på att få tån att peka framåt emot hästens mun och inte ut åt sidorna som värsta Charlie Chaplin imitatören… Så det ska jobbas massor på, får lätt en skänkel som blir ostadig och “fladdrig” idag och så förstör den väldigt mycket också i ridningen.

Finns ju självklart massa annat också som ska arbetas på, men tar en sak i taget. et vi jobbar på nu är min högra armbåge som har en tendens att peka ut och så min skänkel som ska riktas framåt OCH vara still och sluten om hästen.

Så med början av nu så blir det massa fokus på armbågen och skänkeln för min del. Här ska det finslipas på sitsen så den blir jättebra och fin! [avundsvärd]

Ja och så förstås så ska älskade lilla vita kamelen <3 få sig en riktig genomkörare på lördag. Inget nådigt mellanmjölks ridpass utan här ska det suga i ben och mage efter ridpasset.

Mitt nya motto!

//Malin

Analysering av gårdagens ridpass – Dressyr – Zorro

Igår så red jag Zorro, en valack som har tendenser att bli otroligt pigg och stark, vilket han också blev. Men jag tar på mig det, jag red mycket bättre, jobbade stenhårt på skänkeln och att sitta korrekt. MEN som vanligt så dyker då något annat upp som jag kan lägga till på listan över “to fix” där svagheterna är centrum för all uppmärksamhet och det som ska fixas ska ha prioritet ett. Nästan uteslutande alltid så handlar det om en själv som ryttare som ger hästen en anledning att bli stark, igår så låste jag höger handled och blev stum och styv, vilket gjorde att hästen blev framtung, kunde lägga sig själv i handen och dra iväg. När jag fick en mycket bra korrigering ifrån Sara så löste sig detta galant och jag fick en bärigare häst som inte lade något i handen, de gånger de var på väg så korrigerade jag mig själv direkt och så korrigerade jag hästen en aning. Påminnelse var 3:e steg om att han ska fortsätta som tidigare och inte försöka lägga sig i handen.

Det faktum att jag kunde korrigera mig själv med ett par ord från Sara gjorde att det blev en helt annan känsla, en känsla jag kommer söka efter nu i varje ridpass. Jag kan inte tillåta att jag blir fast i handen eller viker in den ens det minsta, detsamma gäller skänkeln eller att på annat sätt göra något som hämmar hästens chans att röra sig korrekt.

Igår så var fokuset galoppfattning från skritt, där och då så valde jag att avbryta galoppfattningarna från skritt då det gick bra, men han blev stark. Fick andas lite och sedan rida och fokusera på vad jag behövde korrigera. Med ganska mycket korrigering från min sida så blev det riktigt bra till slut. Ibland så behöver man gå tillbaks 4 steg för att få ordning på basic saker, kör man bara vidare och drar och blir starkare så går det till slut inte och man kommer antingen göra illa sig då något händer eller så kommer ens självförtroende bli sämre. Så igår gick jag tillbaks 4 steg och jobbade med min handställning och att få en bärigare och jämnare kontakt genom tyglarna fram till Zorros bett.

Så slutsatsen kan sägas vara att det gick riktigt bra men samtidigt så fanns det en del jag behöver jobba på. Gav jag Zorro rätt förutsättningar så blev det enklare i slutändan. Gjorde jag fel så vart det inte lika bra, gjorde jag rätt så gick det som en klocka.

Fick även bra feedback från Sara som sa att jag hade en riktigt bra sits, vilket betyder att det jag tränat på faktiskt gett resultat. Vilket är otroligt roligt, men bättre ska det allt bli.

– Ännu ett bra ridpass där man fick lite mera rutin och register än innan –

//Malin

Hitta dit egna driv!

Att hitta det som driver en kan vara svårt, en period så hade jag inte direkt något sug eller något som fick mig att rida och lägga in det där lite extra varje ridpass. Det har uteblivit nu ett par månader och jag har bara ridit för att utvecklas och ha kul, men nu har jag fått ett nytt sug och ett nytt driv. Efter att ha fått peppande kommentarer från en kvinna i min ridgrupp så har jag känt att jag faktiskt SKA göra detta nu, mitt sug efter att utvecklas och driva detta med ridningen framåt är för att jag ska söka till Hippologen. Det är dit jag vill och för att komma dit så behöver jag utvecklas mera och ta vara på varje ridpass och varje steg i ridningen. Något som gör att jag drivs lite extra och gör mig ännu mera taggad och ser fram emot det här med att faktiskt ta mig någonstans. Om det sedan blir 2016 som blir året då jag söker till Flyinge eller 2017 kvittar för mig, så länge jag har något att fokusera emot. Jag ska och vill hemskt gärna ta alla chanser som finns för att utvecklas och bli en bättre ryttare, därför kommer jag från och med idag lägga fokus ett snäpp högre. Snacka ihop mig med tränare och sådant så de vet vad jag har för mål. För jag vill mera än att bara sitta här och inte följa min dröm och min vision.

Analysera efter varje ridpass kommer vara ett bra komplement och ta vara på de positiva sakerna och analysera de dåliga och göra det bättre gången efter. Jag tycker sådant här är väldigt bra, väljer man att sitta kvar i samma sits och göra detsamma som man gjort de andra veckorna och inte ta åt sig av vad man egentligen borde göra.

Sådant är inget för mig, jag skulle då känna mig totalt värdelös och eftersom att jag lägger ut så mycket pengar varje år [mer än ni kan ana] på att rida och vara i stallet så känner jag att det är totalt slöseri med mina pengar och tränarnas tider att bara komma dit och harva runt. Nu har det varit lite si och så då jag valt att fokusera på fel saker i ridningen, men nu när det faktiskt börjat gå relativt bra så känner jag att jag faktiskt ska kunna göra det här på ett ännu bättre sätt. Fokuset får inte släppa för en sekund utan det ska vara benhårt fokus på det jag själv väljer att fokusera, ta upp alla små kommentarer som de säger och dessutom försöka få mig själv att börja analysera när jag rider och även efter ridpasset.

Det viktigaste kommer vara mitt lilla block som sak följa med till stallet, där jag direkt skriver med 5 bra saker och 5 dåliga saker från ridpasset. Känslan som jag hade och vad jag kan göra för att utveckla detta. Tror det är riktigt bra att kunna skriva ned direkt efter ridpasset och därefter analysera allt man gjort. Vilket är otroligt bra med bloggen, då detta kommer få bli där jag analyserar samt lägger upp vad som hänt.

Så hoppas att ni kommer vilja följa det här nu i framtiden och följa min utveckling.

//Malin

Självförtroendet i hoppningen.

Det har nog inte undgått någon att jag varit hopprädd, har skrivit en del om det i bloggen och tänkte faktiskt ta steget nu och förklara hela händelsen bakom det och hur det har blivit att jag idag är “botad”. Det började våren 2014 då jag red en C-ponny som var känd för att ha dålig rytm och absolut ingen hinderkänsla alls, vi hade hoppat allt riktigt bra och så kommer vi på det sista som är en trestuds. Vi hade förvånansvärt bra galopp in med bra rytm och det hade kunnat gå bra om det varit en ponny/häst med normal hinderförmåga. Men den här gången gick det inte, ponnyn i fråga snubblade på första hindret, snubblade ännu mera på andra och på tredje stöp både jag och ponnyn på huvudet. Hade det inte varit att det blivit mera än just kraschen så hade jag nog återhämtat mig ganska snabbt, men nu vart det akuten med en spricka i armen. Där och då var jag mest chockad och storbölade faktiskt, något som ni som träffat mig in real life, vet att jag nästan aldrig gör. Var borta i 6 veckor ungefär +/- någon vecka, fick inte rida och när det väl var dags igen, så gjorde nog ridlärarna lite fel. De visste att jag kunde rida bra, så trotts att sista gången jag hoppade så var jag med om olyckan så envisades de med att sätta mig ännu en gång på de knepigare ponnyerna. De som vägrade, eller drog iväg i 200 blås för att sedan bli rädda för hindret och kasta sig. Åkte inte av igen men under den tiden jag red alla dessa ponnyer så mådde jag alltid illa och hade ett nervöst sug i magen inför varje hopplektion. Det ville inte släppa och ridlärarna verkade inte förstå att mitt självförtroende var i botten. Det vart sommarlov och ingen mera hoppning, i hemlighet så hoppades jag att det skulle läka över sommaren för att jag sedan skulle kunna komma tillbaks med bättre självförtroende. Så vart förstås inte fallet, utan det var precis lika illa. Här böt vi så småningom till Hallsta Ridklubb och jag började rida för Erik. Till att börja med hade jag Liberty, som är otroligt pigg och kan vara ganska fånig i hoppningen, det fungerade halvdant och slutade med att jag fick rådet av Erik att byta till Flingan under en kortare period.

Sagt och gjort jag böt mycket motvilligt till en annan tryggare ponny istället för mitt hjärta. Men vet ni? Idag ångrar jag inget av att jag böt. Förutom att tävlingsambitionerna med Liberty och målet jag hade för oss blev skjutet på framtiden. Men det var det värt. Vad jag vill säga med det här inlägget är att.

Oavsett om ni har tävlat 120 eller bara 50 cm så har ni rätt att säga “det, här är läskigt och jag klarar inte av det just nu.” Man måste vara sann emot sig själv och våga ta tag i det läskiga och vara riktigt, riktigt modig för sin egna skull. Man ska inte behöva oroa sig för att människor retar en för att man är hopprädd, alla i gruppen jag hopptränar har varit väldigt förstående och schyssta på alla sätt. Din tränare kommer inte tycka du är fånig, gör din tränare det så är det ingen du ska rida för.

Jag har tack vare Erik Berggren fått en ny syn på hoppningen och förstått det väldigt mycket bättre. Oavsett vad andra tycker/tyckte om mig så har jag faktiskt tagit tag i mig själv och min rädsla för att bota den en gång för alla.

Nu känner jag mig modig och säker nog för att gå tillbaks till Liberty och testa, fungerar det inte så tar jag ett steg tillbaks igen och fortsätter där jag är. Sådant tror jag är väldigt viktigt, men jag skulle aldrig göra det utan backup från min tränare. För honom litar jag blint på i detta avseende. Han har så mycket mera erfarenhet än vad jag har och ser saker jag inte ser.

Så idag kommer jag diskutera med honom efter/innan ridpasset för att bolla idéer med honom. Jag tror att han kommer bli stolt över mig för att jag vågar försöka igen. För det är faktiskt meningen att jag ska ha Liberty. Men jag kommer aldrig glömma en viss liten ponny, hon är en tiger och jag ÄLSKAR att hon är sådär underbart snäll.

Med detta sagt så hoppas jag att ni också kommer våga erkänna för er själv att ni tycker hoppning eller vad det nu är, är läskigt. Ni kanske måste gå tillbaks 20 steg, men tänkt då vad mycket bättre det kommer bli sedan, när ni vågat ta tag i det.  Saker ska inte behöva gå så långt att man slutar med det man älskar, samma sak har det varit med mig. Kommer ihåg vad Erik sa vid ett tillfälle åt mig “Du är precis på gränsen till att sluta hoppa, det här är inte högt. Antingen så gör du det här eller så slutar du rida.” Nu fanns det inte i mitt huvud att ge upp, något man visste själv och för mig var det viktigast att våga släppa taget och lita på min tränare. Hästen är mindre viktig i detta avseende, även fast det är lättare med en mindre ponny/häst än en större.

Så snälla, våga ta tag i er hopprädsla, eller vilken typ av rädsla ni nu har. Jag lovar att det kommer vara värt det i slutändan.

//Malin

Träningsupplägg

Tidsinställt.Jag har börjat fundera lite på ett träningsupplägg som jag ska och ta tag i nu under våren, med början på onsdag. Dels så har jag stärkande övningar från Birthe Vogelius bästa bok, däremellan så kommer jag cykla 5 dagar i veckan och sedan promenera/springa minst 2 dagar i veckan. Cyklandet är för jobbet då det är ungefär 3 km dit och 3 km hem, har en cykeldator nu som kan hålla reda på allt jag cyklat under en veckas tid, vilket är otroligt bra och nyttigt tror jag. Sedan så har vi springandet/promenaderna det är för att komma ut och få upp flåset lite, kommer bara promenera första månaden i ett friskt tempo på grus/gräs och asfalt. Så man stärker upp sia ligament och senor på ett bra sätt. Sedan så kommer jag att sakta men säkert även lägga in kortare jogging turer osv. För att till slut springa ordentligt. Vill inte skada mig och med redan dåliga fötter och en hälsena jag skadat tidigare så är det otroligt viktigt med en bra grund tror jag. Birthes övningar kommer jag göra några gånger i veckan främst för att underhålla musklerna osv när jag inte rider.

Cyklingen ser jag inte direkt som motion utan mera som ett sätt att ta sig från punkt A till punkt B.

Sedan så måste jag komma ihåg att äta mera för att stärka mig själv samt inte tyna bort. Så det blir också en del av det här, det simpla begreppet jag har för det här är helt enkelt att jag vill bli en bättre ryttare. Sedan så bryr jag mig inte så mycket om utifall det syns eller inte, är inte direkt ute efter Beach 2015 idealet utan ute efter att bli frisk och sund.

Så häng med nu i bloggen emot mitt mål som en friskare, sundare, starkare och gladare ryttare och människa!

//Malin

Medicinbollen

Tidsinställt.Jag har börjat använda en s.k. medicinboll nu när jag sitter vid datorn och kommer även använda den dagligen i träning för att stärka bål och mellandelen. I detta nu har jag suttit lite mera än en timme på den här medicinbollen och har verkligen hunnit känna av hur det är att sitta på den, ryggen är trött. Magen är helt slut men jag intalar mig ”bara en minut till” för varje minut som går, detta är för att jag vet att utifall att det stramar, bränner eller värker en anings så ger det effekt. Musklerna jobbar i detta nu som jag skriver det här inlägget åt er läsare, det är otroligt. Utan att direkt göra något så arbetar musklerna i mellandelen ända upp till nacken så det riktigt bränner. Men det får finnas ett stopp också om ett tag så kommer medicinbollen att bytas ut emot en läktare där jag kommer sitta och titta på träningen innan. Där får kroppen och musklerna en chans att slappna av och återhämta sig från det här ”passet”. Jag tror att det är precis lika viktigt att ha en bra träning som man gör men desto viktigare att våga slappna av och bara vara. Något som kommer ske nu, om några sekund n’r denna mening är avslutad.

Men bara för att man byter så får man inte sluta arbeta med musklerna, i detta fall så är magen och mellandelen helt slut och det har börjat stråla upp känningar i ryggen också. Detta trots att jag precis bytte ifrån medicinbollen till den sköna stolen.  Det beror nog till stor del

//Malin

Att våga bli spänstig, harmonisk och liksidig som ryttare.

Att sitta lika snyggt som Jan Brink vem drömmer inte om det? Många tror att det helt handlar om hans egen hållning från början, men jag tror att även vi vanliga ”amatörer” kan få den där stabiliteten och styrka i vår hållning så vi kan sitta lika bra med honom. Men allt handlar om att hitta våra egna svagheter och utnyttja dem till våran fördel, jobba på att stärka dem varje dag och inom en snar framtid så kommer du att märka en väsentlig skillnad.

Jag drivs av en sak i att försöka bli en spänstigare mer liksidig och harmonisk ryttare och det är för att jag ska kunna ge hästen de bästa förutsättningarna för att de också ska kunna utvecklas som möjligt. I detta nu när detta inlägg skrivs så sitter jag på en medicinboll och jag har helt slopat min extremt sköna och bekväma stol för att börja jobba på min hållning en aningens mer. I och med detta har jag chansen att stärka mig själv i bålen och i ryggen samtidigt som jag sitter och skriver detta inlägg, något som är otroligt givande och bra tror jag.  Jag tror inte på gym eller dieter och kommer nog aldrig bli en sådan ryttare som springer på ett löpband för att få motion. Jag ser hellre till att stärka min egna balans och försöka bli så smidig och harmonisk i min egna kropp som det är möjligt.  Att sitta på en medicinboll stärker inte bara din bålmuskulatur den ger dig även en bättre stabilitet i mellandelen, något som vi alla behöver. Så genom att slopa den vanliga stolen och sitta 20 minuter på medicinbollen så har jag tekniskt sett redan stärkt mig själv en aning. Att sitta 20 minuter gör att musklerna börjar värka och du känner ”wow det här kommer ge något i slutändan”.

Så det här är vad jag kommer göra i år sitta på en medicinboll och även göra diverse övningar med bollen, inget gym och inget tjafs med tunga maskiner. Endast enkelt arbete för att få en bättre hållning och för att stärka mig själv i mellandelen, bli spänstigare och mera harmonisk som ryttare. Sedan även röra på mig minst varje halvtimme så att man inte fastnar, detta i synnerhet på jobbet där jag har den sämsta stolen i universum.

Igår gjorde jag en enkel övning som jag trodde ”att det här kommer inte ge något form av träningsvärk” idag har jag träningsvärk en ganska kraftig en som precis blev värre efter att jag gjort denna övning i 1 minut igen. Tänk er att en minut ger er träningsvärk precis där vi ryttare behöver den, är det inte fantastiskt? Det här visar också hur svag jag är som ryttare och hur jag behöver stärka upp mig på det fysiska planet. Så här börjar mitt nya år med lite enkel boll liggande och sittande varje dag 7 dagar i veckan och dessutom lite andra övningar.

Jag kanske ska dela med mig till er alla? Kan i varje fall säga att jag aldrig mera kommer vilja sätta mig som en hösäck nu när jag vet att det här kommer ge resultat. Man måste sluta vara så lat som ryttare och även ta tag i sin egen kropp.

//Malin

 

Ryttarens spänst och harmoni

Man pratar ofta om hästens spänst och harmoni, hur hästen ska vara harmonisk och spänstig i kroppen. Men en sak som många är dåliga med är sin egna spänst och harmoni. Detta fick jag upp ögonen för nyligen då jag hittade min bok skriven av Birthe Vogelius, i den skrivs det till skillnad från i många andra böcker inte om hästens harmoni och spänst utan ryttarens. Det är något jag tror starkt på nu, att ryttarens dåliga spänst och oharmoniska sätt att vara i sin kropp påverkar hästen otroligt mycket.

Själv har jag börjat jobba med detta nu, både tankemässigt men också på det fysiska planet. Jag vill bli en så bra ryttare som möjligt, då räcker det inte bara med en lösgjord och fin häst. Utan ryttaren ska också vara i harmoni och spänstig. Såhär börjar det, min satsning emot en harmonisk och spänstig kropp som kan ge hästen dess bästa förutsättningar.

Har skapat en ny kategori som dessa typer av inlägg kommer hamna under. Håll utkik efter nya inlägg. Ska sätta mig nu och skriva och fundera över detta lite mera noggrant.

blossom 20140903

en oharmonisk ryttare och relativt spänstig och harmonisk ponny.

//Malin