“Man måste kunna hoppa lågt innan man kan hoppa högt!

 

En kommentar som vi fick höra för ett tag sedan, egentligen en kommentar som jag håller med om i mångt och mycke. Men samtidigt så tittar jag på den ur ett annat perspektiv. Jag och Morrishar tränat tidigare upp till 85/90 banor för Erik och det gjorde vi bra. Även om vår galopp då var ganska kass och platt. Den är inte alls så bra som idag, med det sagt så ställer jag mig frågan “Om vi nu inte kunnat hoppa lågt bra förut hur kommer det sig då att vi hoppade dessa banor på den höjden?” Dessutom banor som var tekniskt svåra och krävde att man verkligen red?

Jag tror inte att det är att vår tränare har något ont till oss, hon är schysst helt klart och gör sitt bästa. Men samtidigt så undrar jag lite varför det här händer? Varför har vi blivit ned flyttade till en grupp vi inte passar i? Varför får vi inte rida över mer än “bommar på marken” och varför påstår de att jag är “osäker i min hoppning och att de måste uppmuntra mig massor” för att jag ska hoppa högre banor. Jag har aldrig gett sken av att vara osäker eller rädd i varje fall inte på ett långt tag. Jag känner mig säker i min ridning och jag står för det när jag säger de.

Det måste ha blivit en miss i kommunikationen för det ska inte vara såhär, vi är här för att lära oss och utvecklas inte för att bli bromsade i vår utveckling. Jag vill inte ligga på 40 cm och hoppa eller behöva hoppas på att vi ska få hoppa högre. Jag våndas över att vi till slut inte ens får fortsätta hoppa för att vi “inte är tillräckligt bra”.

Det har kommit till den nivån att jag börjat titta på andra ridklubbar och flytta till, hade jag haft råd hade jag köpt en egen häst och börjat åka till Erik hos honom för att hoppträna. No question about it. Men nu är det inte så enkelt, egentligen vill jag inte flytta ifrån Hark för jag trivs och älskar människorna, stallet och hästarna. Speciellt Morris. Men jag vill inte heller sitta fast i ett träsk där man inte får utmana sig själv eller utvecklas.

SAM_1162

Min och Morris senaste hopptävling från 3:e Oktober, det var vår första pay and jump efter en sommars uppehåll och bara hoppat 1-2 gånger efter sommar uppehållet (för mig då). Ringrostigt men samtidigt så säger jag bara “det här är inte ett ekipage som hör hemma på 40 cm…” Eller vad tycker ni?

//Malin

 

Hoppning “Valle” Wolverine

De senaste 5 gångerna har jag fått suttit på en av ridskolans mindre ponnyer en liten C- ponny (eller möjligtvis stor B-ponny). Har fått trimma honom då han behövt sätta lite muskler och få lite egen framåtbjudning, samt att han blir lite väl stark i övergångarna. En väldigt häftig ponny, känslan han ger uppifrån ryggen har varit toppen ifrån dag 1.  Ett väldigt brett register med gångarter och helt enkelt en wow-ponny. Han har gått ifrån klarhet till klarhet i ridningen och stärkt sig själv ifrån ridpass till ridpass. Helt enkelt blivit bättre och bättre.  Har jobbat mest med framåtbjudningen och att han inte ska bli så sladdrig i halsen, han har en tendens att lägga huvudet på sned och halsen blir som en överkokt nudel ungefär. Samt att han var väldigt stark i början, vilket berodde på att han inte var kroppsligt stark utan tappar bakbenen.

Igår hade vi hoppning, och det var ju som att polletten äntligen föll ned för honom, han var fin och stabil i formen från början. Egen framåtbjudning och väldigt positiv, jag tycker att han gjort massor av framsteg och han har växt på mig massor. En trevlig liten ponny som känns som en storhäst i alla aspekter. Trivdes bra på hans rygg och han var en väldigt fin liten ponny. Han är en riktigt bra barnponny som bjuder på sig själv otroligt mycket.

Valle kommer att bli en toppen, toppen-ponny för barnen på ridskolan. Snäll, trygg och omtyckt, lagom pigg och inte direkt för envis utan lagom. Han har lite ponnyfasoner för sig, men annars hade han inte varit en ponny. Jag är helt ärligt småkär i denna ponny, han gav mig en storhäst känsla och var väldigt ridbar och fin. Helt enkelt jättesöt och trevlig. Toppen tillskott till ridklubben :D.

//Malin

Äntligen ny ridhjälm

Förra måndagen så klickade jag hem en ny ridhjälm, efter 2 år så har jag äntligen ytt ut hjälmen som gett mig blåmärken, huvudvärk och som jag velat spy på de senaste månaderna för den inte varit snygg längre. Lite tråkigt för förut så var den snygg i mina ögon, men antar att alla ändrar på sin stil igenom åren.

Det är den nyaste modellen av GPA som heter GPA Speed Air 2x, den är godkänd för 2018 och framåt och är jävligt snygg. Det stod emellan en GPA Speed air 2x med polished vents eller utan. Det slutade med att jag gick med den utan efter att ha googlat på de gamla hjälmarna och set hur de såg ut. Så det blev en Tone in tone GPA Speed air 2x i svart. Så nu går hela min utrustning i svart.

Jag hade tur för GPA tar oftast flera veckor på sig att få hem hjälmarna och leverera, men de hade 2 kvar i lager varav en var i min storlek. Ska ta lite snygga bilder på den idag innan jag åker till stallet och ladda upp här på bloggen sen, så håll utkik.

Den satt väldigt bra på mig med, passade min huvudform helt enkelt :D.

speed-air-evolution-2x1

Ballinaclogh Orio!

orio-1När man ser Orio så dör man lite grann för han är sjukt snygg. Orio är en frieser som ni kan se, han älskar att hoppa, är känslig och het med massor av egen framåtbjudning.  Han har inte så mycket erfarenhet, men är samtidigt inte grön i ridningen. Han är helt enkelt speciell, eftersom att han är så känslig och så framåt så kan det lätt koka över i den här herrens huvud. Då blir det lite svårt och styra emellanåt och räta ut det. Men är man bara lugn själv så går det bra.

Så på söndag ska jag och den här herren kampera ihop, hoppa terränghinder och ha roligt. Blir första gången jag faktiskt hoppar på gräs, så det blir spännande. Är jättetaggad faktiskt, har velat hoppa terräng ända sedan jag började rida för 7 år. Men de ställer ju en del krav på både ryttare och häst när man ska hoppa sådana hinder. Nu är det inte högt alls, men ändå. Det är en början i varje fall.

Ni får höra allt om hur det gick på söndag, ska se om man kan lyckas ta lite bilder också på hindren och hästen.  Skulle vara kul om man kunde få det filmat med, men det är nog omöjligt. Vi får helt enkelt se hur det går.

//Malin

 

En vecka har snart gått!

Tiden springer iväg känns det som,  det är redan onsdag! Nya jobbet är jätteroligt och otroligt trevliga människor. Får vara med hästarna dagligen och ja jag trivs som fisken i vattnet helt enkelt. Annars då? Hoppade igår för Alexandra på Morris. Får säga att vi börjar ta oss faktiskt, han är så sjukt SNYGG i kroppen just nu, så jag dör lite när jag ser honom faktiskt. Ska försöka ta en bild på honom vid nästa träning så ni får se hur fin han blivit. Vi kom i varje fall över 80 cm sträcket igår igen. Så vi klippte 85cm, Han klev över och var lika glad som vanligt. Helt sjukt hur mycket man kan älska en häst. Han och jag är dream team. 

Vart även en spontananmälning till söndagens terränghoppning och ingen är gladare än jag. Eller jo, jag kunde ha varit gladare om Morris inte redan varit upptagen, attans. Men det ger min en ursäkt att sitta på annat, så ska hoppa Orio då faktiskt. Eller som han kallas svarta faran, roligt roligt.

Annars så går de inte många knop utom jobb och ridningen, men det är ju som det ska vara. Uppdateringen kommer nog vara lite sporadisk nu en period för har helt enkelt för mycket och göra och när jag väl är ledig så vill jag vara ledig och njuta!

 

//Malin

Markarbete, Vicke!

Igår så hade vi markarbete för Sara, som förberedelse inför markarbetet nästa vecka och så småningom hoppning och terrängen. Fick byta till Vicke en valack född 2010 som inte varit på ridskolan så jättelänge. En ganska stor valack som är långsam i sina rörelser, helt annorlunda emot de hästar jag burkar rida som är väldigt elektriska och snabba i kroppen.

Så det var trevligt att få sitta på den här fina hästen faktiskt, lite svårt och sätta fingrarna på men, han känns ganska grön i ridningen och väldigt känslig i munnen. Han vill jobba och göra rätt, även om hans förtroende sviker honom. Ja det var de jag lyckades få ihop, men sen får vi väl se om det ändras med tiden. Väldigt snäll är han i varje fall.

Gårdagens träning gick dock ut på att rida balanserat på honom och få upp hans självförtroende. Det kändes som en dålig dag för hans del för han tittade på alla bommar och ja var spänd i allmänhet. Så efter att han slängde sig på första bommen som var 20 cm (om ens de) så valde jag att trava över allt även de bommar som var lite upphöjda. Helt enkelt för att ge honom en schysst runda. Det var de som kändes bäst att låta han få ta det i sin egna takt helt enkelt. Det var mycket nytt igår dock, blå Ikea kasse, ridhusväggen sken lite extra och ja en ny häst han inte sett tidigare.

Men vi tog det med ro och han fick mer än godkänt faktiskt, trevlig individ som jag tror kommer bli en toppen ridskolehäst sen när han är färdig. Även om han säkert kommer få lite attityd också, känns som en sån häst faktiskt. Snäll men med egen vilja.

 

//Malin

Dressyr för Sara, Spargo!

Måndagens träning stavades övergångar samt sitsen, vilket är otroligt nyttigt. Att gå tillbaks till grunderna är en favorit för mig. Jag gillar att fila extra på dem, oavsett vilken häst jag sitter på. Men i måndags så var det dags att fila grunderna på Spargo, mer för mig själv än för hästen.

Jag är väldigt nöjd med måndagens ridning, en pigg och busig häst som jag lyckades omvandla till en harmonisk och samtidigt laddad och energisk dressyrhäst. Spargo är ju den som fick pappa att åka av med buller och bång för ett tag sedan, ett år på ett ungefär skulle jag tro. Men i måndags så var han stadig, stabil och laddad. Vi red utan stigbyglar, vilket gjorde ridningen lite extra krävande. Men samtidigt nyttigt, för kroppsligt blir jag stabilare och starkare desto mer jag rider utan stigbyglar.

Spargo är ganska svår, kan man rida honom bakifrån och framåt emellan hand och skänkel så får man inte tappa honom för en sekund. Gör man det så blir det en flygtur då han får chansen att ladda ur. Men klarar man av att rida honom så wow.

Jag hade problem i måndags, jag tog för mycket tryck i honom och fick emellanåt en stark häst, något som jag fick jobba med igenom att göra övergångar och samtidigt hålla ihop honom. Det blev svettigt, men jag tror också att jag faktiskt inte riktigt red 100%, jag vart lite slarvig i slutet och det får inte hända. Från den minut jag sitter upp, till den minut jag sitter av ska hästen få bästa förutsättningar för att prestera så jag måste verkligen fila på det där så jag orkar rida en timme seriöst utan att tappa emot slutet eller bli slarvig.

Det är skillnad på att vilja rida på hobbynivå och vilja rida på högre nivå. Dit kommer jag inte om jag slarvar.

SAM_1175

//Malin

Hoppträning Morris 10/5-16

Det känns som om att någonstans så har något börjat lossna för mig och Morris, tidigare har det varit ganska kämpigt att hitta en bra galopp som gått att hålla igenom hela banan. Men senaste tisdagen så hade något helt klart lossnat och han kändes oförskämt fräsch och bra. Helt enkelt lite mera wow än vad han egentligen brukar vara.

Jag tror envisheten har börjat gett resultat, han vet vad som förväntas av honom på hoppträningen och att jag faktiskt får igenom det.  Vi har inte brytt oss så mycket om formen, vilket vi egentligen borde men det har varit av en orsak. Jag har helt enkelt haft fullt upp med att få honom att gå fram-fram-fram för skänkeln. Han är inte så snabb i sig själv så man får lov och rida för det.

Men förra veckans hoppträning var helt klart godkänd. Tyckte också att förbygeln satt som sydd åt honom (visst den hänger lite i nedre regionen men det är ok) martingalen med sin resår var också prima prima. Mycket väl godkänt.

Men den som får MVG++++ är helt klart Morris, min lilla tiger.

Dock så handlade det mest om att landa i rätt galopp och vägar (snabba svängar) förra veckan. Så det vart inte högre än typ 70(Dock så tycker jag det är sjukt svårt att avgöra höjden haha, allt under 1 m ser ut att vara typ 50cm haha).

SAM_1162

//Malin

Frågor och svar.

Tidsinställt

Tänkte slänga ihop lite frågor bara för att jag hade otroligt tråkigt, så lägger vi det som tidsinställt för måndag tänkte jag då jag är i stallet på kvällen.

Vilken häst tycker du har utvecklat dig mest som ryttare? varför just den hästen?

Personligen så tror jag att den hästen som tagit mig längst är Morris, inget ont emot alla andra underbara individer jag ridit och rider. Visst Flingan hjälpte mig över den första tröskeln och henne är jag för evigt tacksam emot. Toppen ponny helt klart, men idag den senaste perioden så har Morris verkligen tagit mig ett steg längre. Han lär mig alltid något nytt och hans sätt att vara på är väldigt tacksamt. han gör det ska och ingjuter väldigt stort förtroende. Vi är ett radarpar och han är mitt lejonhjärta.

Vad för typ av häst passar dig bäst?

Oj, en fråga som för ett år sedan hade varit “stallet snällaste häst”, men idag som mera erfaren ryttare och stadigare så säger jag nog att jag trivs bäst med de hetare individerna. De individer som man får ha full koll på ständigt, känns som om att de utvecklar mig mest idag faktiskt. Även om de stabilare hästarna är toppen emellanåt.

Hur är Morris temprament-mässigt?

Utifrån temperamentet så är Morris väldigt lugn, stabil och säker. Han har blivit en väldigt trygg häst (förut var han tydligen rädd av sig osv). Han är ett lejon som alltid ställer upp, han bangar inte för mycket. Hans attityd är helt enkelt “JAG KAN”. Vilket jag älskar. Världens mysigaste lilla häst.

Finns det någon häst du skulle vilja prova kändis/icke-kändis häst?

Jag tror just nu de nya unghästarna på ridskolan ligger bra till hands, alltid trevligt att få sitta på de nya små individerna som är lite grönare i ridningen. Är väldigt sugen på en av ridskolans c-ponnyer som är ofantligt söt, ser känslig och trevlig ut ifrån sidan. Kändishäst skulle väl bara Totilas eller RGBS Casall.

Vad är det högsta du hoppat bana/enstaka hinder på tävling/träning?

Högsta enstaka hinder (som jag räknar) är 100 cm för flera år sedan (typ 2013 haha) och bana är 90-95 cm på träning. Tävling (p&j’s) är 80cm med Morris (som vi för övrigt petade i).

Om du var tvungen att rangordna dina favoriter i stallet hur skulle den listan se ut. (de hästar du ridit).

Det skulle se ut såhär, Joey, Morris, Spargo, Elviz (som tyvärr inte finns i livet längre. Hemskt välriden häst), Kotten och Silvra.

Sto, hingst eller valack?

Förmodligen valack, ston är roliga men nej har ridit mest valacker så trivs bäst på dem.

Yngsta hästen du ridit?

En av ridskolans små busfrön en vit D-ponny ifrån Irland som heter Tullynavin Joey. Busungen Joey som älskar att fara runt som en liten groda på ridlektionerna och göra luftrörelser. Född 2010 e. Laerkens Cascade Dawn ue. Currachmore Cashel.

//Malin

Ridhjälmar

16426

Min nuvarande hjälm sjunger på sista versen, efter att jag åkte av på förra hoppträningen så det small så fick den sig en törn. Så nu är den väldigt extra obekväm att bära och förmodligen inte helt säker heller.

Så nu går jag och funderar på hjälm. Jag älskar brun utrustning (men har svart..haha). Har inte tänkt byta ut den heller, men undrar hur fult det är med en Brun hjälm till svart utrustning? Det blir nog väldigt utstirrat och konstigt kan jag tro.

Det jag är mest intresserad av är en tone in tone Gpa Speed air (gamla modellen) men den är utgående sortiment och förmodligen inte ens godkänd enligt de nya reglerna som kommer. Pappa har en GPA speed air evo +. Väldigt snygg hjälm, men originalet är alltid min favorit. Jag vill och tänker inte vänta fram tills de nya derektiven kommer. Eftersom att jag åkte av och slog i huvudet (slog i hela vänster sida med för den delen) så tror jag inte hjälmen faktiskt är speciellt säker.

Vi får se vad som händer på den fronten. Men det blir en GPA om det sen blir en Speed air eller Speed air evo+ får tiden utvisa. Men som sagt svart men blir det i svart/titan eller svart/svart?

//Malin

Fynd och smörjande i solen

Igår så hängde jag på pappa till Glada Hästen då han skulle köpa ett par ridbyxor, dock så hitta han inga. Jag fick mig ett gott skratt dock, då de enda jag hittade var “inte så fula”. Tänk att män ska få nöja sig med sådant? Ska inte de också kunna ha samma förutsättningar och valmöjligheter som oss kvinnor?

Det tåls att tänka på alla butiker som säljer hästsaker. Köp in mer åt männen så de har mer valmöjlighet.

Men nu över till mitt fynd, jag har lääänge letat efter en martingal åt Morris som jag kan ha ihop med tränset. Så igår hängde en förbygel där lite snyggt och prydligt i Glada Hästens begagnade avdelning. En förbygel med resår martingal (det går inte av för hackor de, svåra och få tag på). De är inte lika stumma som en vanlig martingal så de sitter inte fast lika mycket om de drar upp huvudet, utan ger en fjädrande känsla. Praktiskt tycker jag + att jag har den sen åt min egna häst jag så småningom ska köpa. Slår två flugor i en smäll helt enkelt.

Svart läder med grön resår och gula detaljer med silver spännen. Allt inprickat i ett enda paket.

Så igår så satte jag mig ute med all min utrustning (stigläder, stigbyglar, träns och förbygeln) och putsa i solen. Mycket trevligt och mysigt var det minns sagt. Får fixa en bild när Morris har på sig den på tisdag också. Blir att hålla lädret i god kondition nu, det var fasligt mjukt och fint.

 

WP_20160506_003

//Malin

Hoppträning 1/12 Erik.

Igår så red vi för Erik igen, favorit tränaren med stort T helt klart. Morris och jag har haft våra ups and downs den senare tiden och allt har känts lite småtråkigt men i tisdags var vi tillbaks och helt klockrena ihop. Ja förutom att jag fick mig en flygtur upp i luften och vände.

I varje fall så var det en givande träning och hästen var framme för skänkeln och fin, har börjat få ihop honom lite nu galoppmässigt och det var börjat bli bättre tryck i honom. Hoppade även högre igår än på länge var uppe på 80 cm igen och det kändes så bra. Hästen var klockren och vi hade bra galopp, rullade på fint och han var sådär snärtigt fin över.

Sen så vart det ett missödde, vi hade en linje emot ridhuset som avslutades med en oxer och  just in i den så hade vi för kort galopp. Så när vi hoppat över räcket och skulle hoppa oxern så fick Morris hoppa av ungefär 1½ galoppsprång för tidigt och dessutom ta i högt över, så i landningen så hamnade jag på halsen, woops. Hästen var i varje snäll nog att knuffa tillbaks mig med en välriktad ”bumpning” med framdelen. Tog om det direkt och det blev som det skulle. Ska aldrig mer hoppa en 80 oxer som är maxad i för liten galopp.

 

 

Markarbete 12/10

Igår så stod det markarbete på dagordingen, fick Spargo som alla som följt bloggen vet gav pappa en rejäl flygtur i våras. I varje fall så var det en stor skillnad emellan unghästarna jag ridit och Spargo. Lite skönt att få rida något enkelt emellanåt. Även om jag föredrar unghästarna. I varje fall så var det roligt och sitta på en häst där man kunde spänna bågen lite extra på. Hade i varje fall roligt under uppvärmningen då  man fick chans att samla, flytta öka och spänna bågen. Hästen var med på noterna och var riktigt fin där.

Vi hade inga större problem alls, energin fanns där men man fick rida för att hålla ihop hästen. han har ju ungefär 20 rävar bakom varje öra så man får ju se till att dem håller sig där också och inte bestämmer sig för att hitta på sattyg.

Övningen var inverkan, så det var mycket travbommar och även lite galoppbommar på slutet. Trevlig häst helt klart med lite extra tryck i utan att få ett av sina Spargo-moments.

Slutligen så kan jag säga att även om hästen skötte sig så letade han konstant efter saker att bli rädd för, men det finns som tur är bra dagar hos honom också.

Blicken

Blicken

Erik Berggren Hoppträning

Skulle ha publicerats förra veckan men det blev fel med tidsinställningen.

Tisdagens hoppträning lämnade inte mycket åt fantasin, det kan jag intyga. Väldigt enkelt till att börja med, men samtidigt så fick man jobba en del. Vilket alltid är trevligt, kändes mest flängigt och distanserna vart lite sådär. Satt på “min nya häst” som heter Morris är född 2007 och irländska import. Trevlig individ som gärna blir lite åt det starkare hållet och inte riktigt vill lyssna. Att jobba ifrån bakbenen är inte hans melodi så att säga, men det kommer det också. Hoppar som en kråka gör han också med väldigt olika språng. Lite åt det långsammare hållet, och hoppar inte så fint igenom som jag skulle vilja, men det kommer nog.

I varje fall så var det en linje med 3 räcken, 2 räcken på böjt spår och en oxer med vattenmatta.

Jag tycker att han hade kunnat vara mer i uppförsbacke och suttit lite mera på bakdelen, problemet ligger nog mest i att han rids på Pessoa och jag har lite problem med att vänja mig in på det bettet då jag annars rider på tränsbett.  Känslan blir inte densamma och jag kände mig lite lost större delen av tiden. Kontakten blir glappig eller för hård och han viker ihop sig och knäpper av, hur mjukt jag än rider så tappar vi lite kontakt precis innan hindret då jag ger honom handen så han kan hoppa igenom kroppen.

Kände det allra tydligast över oxern med vattenmattan, där blev jag väldigt fast precis innan hindret och började pilla med distansen. Förmodligen för att hålla lite extra i honom då det var en vattenmatta i oxern.  När vi hoppade så fick han lite bråttom och jag mjuknade inte snabbt nog, vilket resulterade i att han knäppte av, sänkte ryggen och inte hoppade igenom ordentligt. Vi landade och han drog iväg. Vilket betyder att balansen låg fel, min hand var fel och distansen blev knepig.

Har märkt att direkt när jag börjar pilla med distansen det minsta så blir det antingen för långt eller för kort, för en annan häst hade det inte varit några problem med att lägga in en halvt till men Morris tar gärna av lite större då vilket ger ett ojämnt språng. Jag vill ha klara distanser där jag bara kan rulla på och hästen ska hoppa väl. Känner att jag blivit lite bortskämd med hästar som hoppar väl, så att sitta på Morris är väldigt annorlunda.

I varje fall så var hästen dyngblöt efter ridpasset och orkade knappt skrittas av (skrittar alltid av hästen från marken efter hoppträningarna).  Han ville mest stå stilla och gäspa.

//Malin

En andra chans

En andra chans kan betyda mycket men för mig så betyder det en ny chans att bevisa att jag och Liberty hör ihop, vårat förflutna är relativt brokigt och har både fått sig en och annan törn. Det värsta var nog efter vår första Pay and Jump, när pappa fotade oss så gråt jag faktiskt inombords för då trodde jag att det var sista gången jag satt på honom på en tävling. Men nu har det blivit så att jag fått chansen att ha honom igen och den chansen tänker jag minsann ta. Så hösten är planerad utifrån mig själv och inte så mycket utifrån hästen.

1) Jag måste fortsätta ha tänket “över under eller igenom” tvivlar jag på det för en sekund så går det bara åt fanders.

2) Rida över hindren och driva i varje språng, får inte slappna av förens jag suttit av.

3) Lita på hästen att den tar mig över hindren, aldrig tvivla på mig och den.

Den kommande Hösten kommer handla om träning och träning med Liberty, fokus på oss och sedan så småningom så ska vi ut på någon form av tävling. Allra helst en Pay and Jump. Inom klubben. Ett mål vi har är att till våren 2016 kunna åka till en annan klubb och hoppa antingen en klubb eller Pay and Jump. Så lite drömmar finns det, om de sedan händer eller inte får framtiden utvisa. Det viktigaste just nu är att han och jag hittar tillbaka.

Nu ligger jag ju på en högre nivå också om ryggen pallar med så hoppas jag att vi hoppar 90 och 1 meter banor till hösten, men 80 kan vi nog ligga och rulla på en längre period. Det  har ändrats en hel del faktiskt, idag så ser jag hinder på under 75 som bommar på marken, lite att leka över och träna avstånd och bara ha allmänt kul på.

Det är konstigt hur det kan förändras, från att för snart ett år sedan knappt våga galoppera över 25 cm så sitter jag nu när och känner att banor på 90 – 1 meter inte är svårt. Allt detta har jag Erik Berggren, Flingan och Zorro att tacka för. Dessa tre individer är dem som stärkt mig mest och som hjälpt mig att utvecklas. Så ännu ett år med dem kommer ge mig nya idéer och styrkor och svagheter att jobba med och jag ser fram emot det med glädje.

Så hösten kommer att bli riktigt bra tror jag och så kommer nog våren. Helt klart värt att jobba med och emot är en klubbtävling i vår. Så vi får se hur det blir med det.

//Malin