“Man måste kunna hoppa lågt innan man kan hoppa högt!

 

En kommentar som vi fick höra för ett tag sedan, egentligen en kommentar som jag håller med om i mångt och mycke. Men samtidigt så tittar jag på den ur ett annat perspektiv. Jag och Morrishar tränat tidigare upp till 85/90 banor för Erik och det gjorde vi bra. Även om vår galopp då var ganska kass och platt. Den är inte alls så bra som idag, med det sagt så ställer jag mig frågan “Om vi nu inte kunnat hoppa lågt bra förut hur kommer det sig då att vi hoppade dessa banor på den höjden?” Dessutom banor som var tekniskt svåra och krävde att man verkligen red?

Jag tror inte att det är att vår tränare har något ont till oss, hon är schysst helt klart och gör sitt bästa. Men samtidigt så undrar jag lite varför det här händer? Varför har vi blivit ned flyttade till en grupp vi inte passar i? Varför får vi inte rida över mer än “bommar på marken” och varför påstår de att jag är “osäker i min hoppning och att de måste uppmuntra mig massor” för att jag ska hoppa högre banor. Jag har aldrig gett sken av att vara osäker eller rädd i varje fall inte på ett långt tag. Jag känner mig säker i min ridning och jag står för det när jag säger de.

Det måste ha blivit en miss i kommunikationen för det ska inte vara såhär, vi är här för att lära oss och utvecklas inte för att bli bromsade i vår utveckling. Jag vill inte ligga på 40 cm och hoppa eller behöva hoppas på att vi ska få hoppa högre. Jag våndas över att vi till slut inte ens får fortsätta hoppa för att vi “inte är tillräckligt bra”.

Det har kommit till den nivån att jag börjat titta på andra ridklubbar och flytta till, hade jag haft råd hade jag köpt en egen häst och börjat åka till Erik hos honom för att hoppträna. No question about it. Men nu är det inte så enkelt, egentligen vill jag inte flytta ifrån Hark för jag trivs och älskar människorna, stallet och hästarna. Speciellt Morris. Men jag vill inte heller sitta fast i ett träsk där man inte får utmana sig själv eller utvecklas.

SAM_1162

Min och Morris senaste hopptävling från 3:e Oktober, det var vår första pay and jump efter en sommars uppehåll och bara hoppat 1-2 gånger efter sommar uppehållet (för mig då). Ringrostigt men samtidigt så säger jag bara “det här är inte ett ekipage som hör hemma på 40 cm…” Eller vad tycker ni?

//Malin

 

Träningsupplägg

Tidsinställt.Jag har börjat fundera lite på ett träningsupplägg som jag ska och ta tag i nu under våren, med början på onsdag. Dels så har jag stärkande övningar från Birthe Vogelius bästa bok, däremellan så kommer jag cykla 5 dagar i veckan och sedan promenera/springa minst 2 dagar i veckan. Cyklandet är för jobbet då det är ungefär 3 km dit och 3 km hem, har en cykeldator nu som kan hålla reda på allt jag cyklat under en veckas tid, vilket är otroligt bra och nyttigt tror jag. Sedan så har vi springandet/promenaderna det är för att komma ut och få upp flåset lite, kommer bara promenera första månaden i ett friskt tempo på grus/gräs och asfalt. Så man stärker upp sia ligament och senor på ett bra sätt. Sedan så kommer jag att sakta men säkert även lägga in kortare jogging turer osv. För att till slut springa ordentligt. Vill inte skada mig och med redan dåliga fötter och en hälsena jag skadat tidigare så är det otroligt viktigt med en bra grund tror jag. Birthes övningar kommer jag göra några gånger i veckan främst för att underhålla musklerna osv när jag inte rider.

Cyklingen ser jag inte direkt som motion utan mera som ett sätt att ta sig från punkt A till punkt B.

Sedan så måste jag komma ihåg att äta mera för att stärka mig själv samt inte tyna bort. Så det blir också en del av det här, det simpla begreppet jag har för det här är helt enkelt att jag vill bli en bättre ryttare. Sedan så bryr jag mig inte så mycket om utifall det syns eller inte, är inte direkt ute efter Beach 2015 idealet utan ute efter att bli frisk och sund.

Så häng med nu i bloggen emot mitt mål som en friskare, sundare, starkare och gladare ryttare och människa!

//Malin

Från Hamre till Hallsta

Tidsinställt.När det var dags att byta från Hamre till Hallsta så var jag både nervös och orolig, men samtidigt förväntansfull för det kändes som rätt sak att göra. Jag hade rätt, det var rätt sak att göra. Att byta från Hamre till Hallsta var det bästa jag gjort, Sara är en otroligt kompetent ridlärare och Erik Berggren är den bästa hopptränaren jag någonsin ridit för, till och med bättre än Lotta Björe som alla prisade när jag gick på Västerås Ridgymnasium. Den här terminen har jag lärt mig mer i hoppningen och fått ett nytt självförtroende något som aldrig blivit av när jag ridit för Sussie, Yannic eller Mia. Det här är ett bra självförtroende som inte kommer raseras i första taget och det bästa är att 2015 fortsätter på samma sätt. Att stärka mitt eget självförtroende är otroligt viktigt, speciellt om jag vill gå tillbaks till Liberty. Vilket jag också tänkt göra efter första perioden 2015. Då ska jag tillbaks till Liberty och så ska han och jag kriga ihop, min lilla tiger<3. Men för att göra det så har det bästa som hänt faktiskt varit att byta till Flingan. Nu känner jag mig stärkt och trygg i mig själv, det är fortfarande en bit kvar MEN jag vet att det kommer bara bli bättre nu. Att jag fick avsluta året med en tvådagars kurs för Erik Berggren var otroligt lärorikt och sporrande för mig själv. Att sedan andra dagen gick så mycket bättre är ännu bättre. Nu går jag med huvudet högt in i 2015 och vecka 2 och visar vad jag lärt mig och så börjar vi året med ett bättre självförtroende och mera kunskap.

//Malin

Medicinbollen

Tidsinställt.Jag har börjat använda en s.k. medicinboll nu när jag sitter vid datorn och kommer även använda den dagligen i träning för att stärka bål och mellandelen. I detta nu har jag suttit lite mera än en timme på den här medicinbollen och har verkligen hunnit känna av hur det är att sitta på den, ryggen är trött. Magen är helt slut men jag intalar mig ”bara en minut till” för varje minut som går, detta är för att jag vet att utifall att det stramar, bränner eller värker en anings så ger det effekt. Musklerna jobbar i detta nu som jag skriver det här inlägget åt er läsare, det är otroligt. Utan att direkt göra något så arbetar musklerna i mellandelen ända upp till nacken så det riktigt bränner. Men det får finnas ett stopp också om ett tag så kommer medicinbollen att bytas ut emot en läktare där jag kommer sitta och titta på träningen innan. Där får kroppen och musklerna en chans att slappna av och återhämta sig från det här ”passet”. Jag tror att det är precis lika viktigt att ha en bra träning som man gör men desto viktigare att våga slappna av och bara vara. Något som kommer ske nu, om några sekund n’r denna mening är avslutad.

Men bara för att man byter så får man inte sluta arbeta med musklerna, i detta fall så är magen och mellandelen helt slut och det har börjat stråla upp känningar i ryggen också. Detta trots att jag precis bytte ifrån medicinbollen till den sköna stolen.  Det beror nog till stor del

//Malin

Det stavas K.Ä.R.L.E.K

Tidsinställt.Usch, jag är sådär lyckligt glad. Igår var jag inne hos Liberty i spiltan där han står nu, då han fått smärtsam mugg (helt sårig har han varit). Det första hästen gör är att gnägga åt mig och sedan börja slicka och pussa på mig. Nosa runt i mina fickor och i mitt hår. Se sådär glad och lycklig ut och blåsa upp sig och säga ”titta på mig mamma”. Det är så det känns, som om att han faktiskt känner vårat speciella band. Det klickar mer och mer med den här individen, det är nästan skrämmande starkt nu. Idag när jag klev ur bilen så for hans huvud upp snabbt som tusan när han hörde min röst, sedan så stod han stelt som en pinne och tittade efter mig när jag försvann in i stallet. När han väl skulle in så höll han sig på avstånd från de andra men kom självmant fram till mig när det var dags att ta in honom.

Jag älskar den här hästen, att bara må bra av att se honom är svar nog på alla frågor i hela världen. Den här hästen hör ihop med mig, jag älskar honom och han älskar mig med. Jag behöver inte ens rida honom, bara att få klappa honom och stryka honom över halsen och öronen räcker. Hans blick säger allt när jag är med honom, sådär okynnigt glad ser han ut att vara och han vill allra helst stå med huvudet under min jacka. Att pussa honom på mulen gör honom ännu gladare och då måste han förstås pussas tillbaks.

Jag känner så att det är han jag vill ha, som min egna. Att få ta hand om honom 7 dagar i veckan skulle utan tvekan bara vara underbart. Att få rida honom varje dag skulle vara bonusen, men tänk att få äga en sådan underbar individ? Att bara få vara runt honom varje dag och få kalla honom min. Det skulle vara nog, att rida är underbart visst och han är helt underbar att sitta på men, som jag sa. Bara att få äga en sådan underbar individ skulle vara guld värt.

Förstås så går det inte i dagsläget att jag kan äga en häst själv, jag har inte ekonomin och det smärtar mig. Ja, det kommer nästan tårar. För det känns som om jag och Liberty hör ihop, jag mår aldrig bättre än när jag rider honom. Jag är så insnöad på den hästen att jag skulle kunna gifta mig med honom, skämt åsido men det är så jag känner.

Det är det här som stavas KÄRLEK.

5 saker om mig….

– Jag har ett stort problem med människor som inte klipper sin häst snyggt, alltså om det blir tydliga spår efter klippningen samt att det är ojämnt eller att de “glömt” tussar med päls.

– Det bästa jag vet är hästar som är helklippta även ansiktet, det är så grymt fint.

– När jag började rida så sa alla jämnt att jag såg livrädd ut, vissa påpekar det fortfarande men det beror på att jag är så koncentrerad att det ser ut så, haha.

–  Det värsta jag vet är att hoppa studs efter den gången jag kraschade med en ponny i en studs och fick en spricka i armen.

–  Jag älskar att hoppa, men är samtidigt livrädd för det.

//Malin

 

 

Ponnytiden är förbi

Tidsinställt. Det slog ner lite som en bomb förra veckan, att min ponnytid är helt förbi nu, vid 23 års ålder så har jag börjat rida storhäst. Själva ridningen av ponnyer saknar jag emellanåt, förstås. Ponnyer kommer alltid ha den platsen i mitt hjärta och vara speciella, men det känns ändå bra att jag har tagit steget upp nu på storhäst.

Att rida storhäst är helt underbart bra, utvecklande och roligt. Det kräver mera av en som ryttare och man får verkligen se till att vara med, i varje steg. En storhäst är helt enkelt väldigt annorlunda emot en ponny. Samtidigt så kan jag inte säga att det här sista 1½ året har varit utan lärdom eller händelse, för det har det inte varit. Jag har faktiskt lärt mig rida mera på ponnyerna och nog har jag dem att tacka för hur jag faktiskt har utvecklats. Samtidigt så kan jag inte låta bli att fundera på varför ridning av ponnyer alltid är så annorlunda emot storhäst? Även fast man inte vill det så blir det helt enkelt lätt att ponnyn inte lyssnar och är mindre ridbar än en storhäst, vilket resulterar i sämre ridning för ryttaren. Att gå upp på storhäst och känna hur välridna dem var, var en WOW-känsla och ett uppvaknande utan dess like. Det är nog en känsla jag aldrig kommer glömma. Samtidigt så tycker jag och vet att ponnyer ska kunna vara precis lika välridna och fina som våra storhästar är, varför skulle dem inte kunna vara det? Frågan är vara vad man ska göra åt det, för att det ska bli så? Tror det tåls att tänkas på en del både i allmänhet men även i stort i hela hästsverige.

k2

Denna random bild som inte har något med inlägget får pryda dagens inlägg. Vad tycker ni om bettet?

//Malin

 

Måndag

Idag börjar jag på en ny plats, ska vara här på utredning i 5 veckor. Börjar 9 och slutar när jag vill i princip, ska i varje fall INTE gå heldag. Vet inte vad jag ska göra, förhoppningsvis så blir det något så jag inte kan vara där. Hoppas kan man alltid göra, eller hur?
I varje fall så är det hoppning ikväll så jag har något att se fram emot.
Det enda som får mig att på något sätt klara dessa fem veckor på en plats med okända människor är stallet.

Ja jag har problem med att vara runt människor jag inte känner och nu ska jag vara där i fem veckor med massor av okända människor. Typ 5 stycken, men i varje fall.

//Malin

Inspiration!

Vad är inspiration för er? För mig är inspiration en människa som ger mig det jag behöver, en som gör det jag skulle vilja höra och som är en idol. I detta så menar jag i nuläget faktiskt bara en ryttare som är otroligt kompetent, fantastiskt duktig och rider precis på ett sådant sätt som jag strävar efter. Denna människa är en sv världens bästa ryttare och har fantastiska hästar och ett fantastiskt sätt att rida på. En mjuk, harmonisk och näst in till perfekt förebild. Förstås så pratar jag om ingen mindre än Rolf – Göran Bengtsson.

Just nu

Just nu så är pappsen och jag på HARK för att att som funktionärer stå på banan vid ponnytävlingarna. Ska bli kul att se flera fina ekipage under dagen, är inomhus så lämnar kameran hemma, kommer nog vara lagom frusen så det blir att sätta på sig varma kläder.
Men som sagt så kommer den förmodade kylan uppvägas av att man får se massor av fina ponnyer. Ska bli kul :-D.
//Malin