Secret?

When the truth come out everything will be fantastic or tragic

Pappa har värsta hemligheten för mig, försöker få ur honom vad det är, men får bara svaret att han åkt iväg en BIT. Och sedan får jag inte ur honom något mera, så frustrerande och att jag sedan är en sådan “Nicke Nyfiken” gör ju sakerna mycket värre. Vet inte om han driver med mig eller något sådant, men det skulle han väl inte göra? Det är ju taskigt. Jaja, jag lovar bloggen att ni får en uppdatering “The Second It comes out”. Jag kommer vara så sprickfärdig att jag inte kommer kunna sluta tjata, för jag måste ju få veta. Och att det har med hästar att göra är jag 99,99 procent säker på.

Ja som man brukar säga “Den som väntar på något gått väntar aldrig för länge” Huruvida det här stämmer eller inte återstår att se, men jag hoppas att detta inte är något skämt från pappas sida. Och sedan hoppas jag att han ska avslöja det på bloggen så alla ni läsare kan få veta vad det är samtidigt som jag får reda på det. I alla fall.

Vad tror ni att det är för något som han ska avslöja? Stor eller liten hemlighet? Livsavgörande eller bara en kul grej?

//Malin

Bocaj VS De Niro Boot

Ja den här bilden talar ju för sig själv, inte sant? Jag har ett stort dilemma framför mig. Antingen Bocaj eller De Niro Boot’s, just nu känns det som att jag vill ha Bocaj har provat dem och det har jag INTE kunnat göra med De Niro Boot’s. Så det åker allt längre emot ett par Bocaj istället för ett par De Niro Boot’s. Sedan så är ju Bocaj mera min smak egentligen snörning hela vägen och tvåfärgade MUMS. Att de sedan satt som ett smäck med ridbyxor och strumpor är ju inte heller fel, så det lutar allt mer emot ett par sådana. Priset var ju inte fy skam heller då det är mycket billigare och mera överkomligt än ett per De Niro Boot’s.

Jag blev totally in love med Bocaj och har alltid gillat deras ridstövlar så nu blire ett par sådana. I maj kommer jag kunna köpa dem. Så bara 2 månader kvar ca. Och ja jag ska betala dem helt själv sedan får vi se om det blir något annat efter det. Kommer vara tvungen att snåla in på allt. Inga kläder eller något sådant.

Mitt Köpstopp börjar nu!

//Malin 🙂

Markarbete – 29/3-12 – Virpa

igår fick jag Virpa (vet inte varför) men Anna-Lotta tyckte nog det var en bra idé. Kan bara börja med att säga till alla er som tror att det bara är att åka runt på fru Virpus att det är inte så enkelt. Hon lyssnar inte för 5 öre på tygeltag och halvhalter utan man får lov att sköta allt med hjälp av magen och sitta emot i varje steg. Men nyttigt att rida sådana hästar med, vi red en bana som had emed lydnad att göra och det gick faktiskt bra tills en som red Alfred blev avkastad för virrpannan dog typ när han fick mackie i baken (Mackie kom i 120 blås och bockade rakt in i min Farbor Alfreds rumpa) Så inte så konstigt att min knasboll blev rädd. Saknar han grymt mycket och vill rida han igen, kanske ska skicka ett litet sms till Anna-Lotta och be henne låta mig rida honom, har varit bra att få vara ifrån honom och rida andra häästar.

Men åter till Virpa, det gick piss hela ridlektionen tycker jag, hon bara äglade på men i galoppen får jag ihop hästarna mer (är alltid lättaste gångarten). Så på slutet satt jag emot riktigt bra och hon vart kort som bara den, sedan tänkte hon börja bocka. vart sur på mig men drev bara på så var det bra med det.

//Malin

PS! Nästa Onsdag är det dags för Hyra HÄST, så kuuuul. Hoppas att Spectrum är ledig så jag kan ha honom, skulle egentligen ha haft Virpa som jag bokade men ångrade mgi efter att ha ridit henne. Vill rida Spectrum för det behöver både han och jag och då ska han inte få gå och såsa. Men blir det Virpa så ska jag fixa ett litet “ridpassupplägg” åt oss. Precis som åt Spectrum, detta kommer upp senast Måndag på bloggen. 🙂

 

Markarbete 29/3-2012

Idag så var det markarbete, fick Nisse igen. Tyvärr så hade Nisse ingen bra dag idag och vi hade svårt att komma överens om vem som skulle bestämma i början av ridpasset, det blev dock bättre på slutet. Uppvärmning i skritt Nisse gungar på som en slö atlantångare, travet gick lite bättre, galoppen var inget vidare. Nisse ville inte lyssna på galoppskänkeln alls. Jag fick till slut verkligen tala om för honom att det var galopp vi skulle göra och ingen slags korstralopp som han höll på med. Nä det var inget roligt idag. Blir ingen paint skiss idag utan en bild på Nisse där han räcker ut tungan åt mig, det kändes som om han gjorde det hela ridlektionen.

//Anders

Nisse räcker ut tungan

Dressyrpass 27/3 -12 – Qrut

Fick rida sötaste Qrut igår vi red på volter och arbetade på att korta och länga steget så mycket som möjligt. Det gick bra förutom att jag var litet igår “åka häst dag” fast när jag red ordentligt så gick det superbra, han sög på bettet hela ridlektionen och var allmänt glad och busig. Tittade så sött omkring sig, även fast han ska ha fokus hos mig, gillar Qrut. Han gör mig glad och får mig att känna mig lycklig när jag sitter på hans rygg.

Dressyr 22/3-2012

Idag så var det dressyr. När vi kom till Hamre så vara Åsa där och jag passade på att fråga vilken häst jag skulle få rida ikväll, Åsa såg något besvärad ut. Som ni vet så får jag nästan alltid rida Virpa eller Autograf, men inte ikväll inte. Jag fick välja mellan, Karen (brunstig stoig), Guinnes (D-ponny), Alfred (rädd för allting) och Nisse (sprattlar gärna med bakbenen högt upp i luften). Det fick bli uteslutningsmetoden, Guinnes gick bort inte rida ponny, Karen gick också bort, Alfred gillar jag inte, kvar blev Nisse. Man är väl ingen fegis heller. Jag har många gånger klagat över Nisse som nästan alltid agerat stoppkloss på våra ridlaktioner den latmasken och nu hade jag honom, dags att visa att han kan röra på sig han också. Bara att komma upp på honom var ett problem, han är minst 175 cm hög så det fick bli pall idag med 5 hål sänkt stigbygel. Han stod snällt stilla medan jag kravlade mig upp på honom, det började ju bra. Vi tog ett litet varv runt pallen bara för att testa, hmmm väldigt långt ned och ingen hals att stödja sig emot den var också väldigt långt ned. Lite läskigt alltså.

Uppvärming i skritt som vanligt, uj uj vad mycket Nisse rör sig. Stora kliv och gungar som värsta atlantångaren hur skall detta bli i trav & galopp. Några varv i vänster sedan byta varva till höger varv några varv till i skritt och dags för trav närmar sig, huvaligen. Dags för trav…. Man har ju sett många som haft problem med att få Nisse att trava, lite skeptisk var jag allt. Haha inga problem Nisse travar på snällt när jag ber om det och han är ingen stoppkloss heller jiiiiiiiipi. Vi travar på några varv och det går bra, fast lite skumpig det var han allt. Men han har långa ganska mjuka långsamma rörelser. Dags för första övningen, se skiss nedan. Denna utfördes först i skritt och sedan i trav, båda varven. Nisse var duktig och gjorde som han skulle.

Dressyrövning 1

 

 

 

 

 

 

 

Efter denna övning fick hästarna gå lite på långa tyglar och vila sig. Sedan blev det lite trav. Därefter var det dags för galopp, Anna-Lotta hade givit mig dispens så jag skulle få fatta galopp från skritt då hon inte trodde att jag skulle kunna sitta ned på Nisse och fatta galopp. Haha vi fixade galopp från trav hur lätt som helst, duktiga Nisse å duktiga jag. Jösses vad hans rygg rörde sig i galopp. men någon stoppkloss det var vi inte. Efter galoppen så var det dags för lite skänkelvikning. Både i skritt och trav, jag kunde sitta ned i traven 😉 äntligen en häst som gick att sitta ned på. Var kul med Nisse då han var riktigt duktig på att göra skänkelvikning, Autograf och Virpa är betydligt svårare att få till det med.

 

Dressyrövning 2

 

 

 

 

 

 

Anna-Lotta tyckte jag var duktig med Nisse och för första gången berömmde hon min sits. Jag satt mycket rakare på honom, det kanske berodde på att det inte fanns någon hals som man kunde ta stöd i om man kom för långt fram så jag var tvungen att sitta bättre 🙂 .Som sammanfattning så kan jag bara säga att Nisse var en mycket positiv överraskning, rider gärna honom igen.

//Anders

 

Dressyr 22/3-12 Drutten

Igår fick jag inte rida Wiona [:(] blev både ledsen och besviken, men fick rida Drutten istället. Helcool ponny även fast han var “tittig” och nervös av sig, han var grymt känslig och man behövde nästan inte göra något för att han skulle göra som man ville. Söt som socker, vi red bågar längs långsidorna och avslutade med skänkelvikningar. Tycker det gick bra, fick ingen form på honom direkt men är nöjd ändå. Var något nytt att sitta på en sådan känslig häst som han, fick en kommentar av Anna-Lotta med “Ja den där kan man ju inte vara  hårdhänt på”. Vet inte vad hon menade med det men det var nog bara något hon sa, är inte hårdhänt när jag rider. Visst om de blir starka och inte lyssnar så tar jag tag i dem men skulle aldrig slita eller dra. hade dock en period då jag gjorde det och är INTE stolt över det men har kommit över det nu.  I Bågarna var han följsam och gjorde precis som jag ville, när vi gjorde skänkelvikning så var det litet halvtaskigt först men efter litet tips från BÄSTA Anna-Lotta så gick det riktit bra, han flyttade lagom och hade bra framåtbjudning samtidigt.

Jag förösker rida så lungt och försiktigt som möjligt men fortfarande visa vem som bestämmer men inte ta till våld ;).

Tycker att ridlektionen var bra och rolig, och måste börja tänka på händerna änu mera,

1. Tummen som högsat punkt

2. Raka handleder

3. Inte vinkla dem innåt

4. Sluten hand och INTE öppen.

//Malin

Hoppning 21/3-12 Spectrum

I onsdags hoppade jag med Spectrum, gick faktiskt riktigt bra, höll bara på att ramla av 2 gånger. Men det kommer vi till senare. På framridningen så gick det väl hyfsat, litet seg och så, sen när vi började rida ordentlgit och skulle galoppera på en volt nere vid C (?) så fick jag lov att använda spöet på Spectrum så lade det på rumpan och direkt så bockade han. han vart sur på mig men sedan skötte han sig. På framhoppningen så hoppade vi en stud, första gången vi kom på den så störtade vi på huvudet nästan, var storhäst avstånd så han fick länga sig ordentligt för att nå över. Duktig ponny som klarade av det endå. Vi hoppade även ett för mig kryss (de andra rättuppstående), det var trav man kom in i och så lade man en tvär omhoppningssväng (dock inte så liten utan ganska stor) Fick med hans ytterbog riktigt bra och han var helt okej. Kom litet nära men skulle själv ha drivit på honom mera och haft han mera i uppförsbacke än vad jag hade.

Eftersom att jag är hopprädd (osäker) så hoppade jag inte banan, skulle ha blivit för mycket. Så i stället så red jag självständigt, böt emot ett dressyrspö och fokuserade på att få igenom sidorna och att ahn inte ksulle bli tung, avslutade med galopp på volten och han bar sig himla fint. Sedan så skrittade våran grupp ut runt paddocken och Spectrum tänkte bara bocka X-antal gånger men hann hindra honom.

Ser fram emot nästa veckas hoppning för Sussie. Hoppas på Spectrum då igen :).

 

//Malin

Dressyr 20/3-12 -Qrut

idag red jag för Karin som varje Tisdag och hade Qrut, en av skolans unghästar. Tycker om honom väldigt mycket han är söt som socker och riktigt härlig både i hanteringen och ridningen. Sedan så verkar han gilla mig med så det är ju perfekt. Suger på bettet redan på långa tyglar och sådant. Vi jobbade mycket på att rida så långsamt vi kunde och jobbade dem enbart med benen och nästan inget med handen och får jag säga som så så gick det superbra idag. Han var pigg men inte springig och behöll framåtbjudningen jättebra när vi skulle trava så långsamt vi kunde. När vi skulle fatta galopp från skritt så fick vi fel galopp först men sedan så fick vi till det och han behöll en någotsånär form i galoppen. Blev riktigt behaglig och han trivdes nog för sög ännu mera på bettet.

Efter att ha jobbat mycket på volter osv så sa Karin när vi ridit klart att det såg ut som om att han började släppa på slutet och det håller jag med om, han var mjuk i handen och bar sig helt själv, strävade framåt och nedåt och jobbade igenom sig i ryggen på ett bra sätt. Att han sedan är assöt och älskar att dra iväg gör ju saken inte mindre rolig.

//Malin

/PS/. En av de gymnasiehästar jag gillar mest /DS/

Dessa ständiga käppar i hjulen

När allt äntligen hade börjat rulla på helt underbart i hoppningen så satte dem mig på fel häst vid fel tidpunkt, red henne innan träningen och allt gick så j*vla bra tills hon stannade och jag föll av detsamma en knapp vecka senare när jag red för Lotta Björe. Sedan dess har allt varit kaos med hoppningen, känner mig inte det minsta trygg på de hästar jag fått hoppa med inte ens Leila och hon ska man kunna känna sig trygg på för hon hoppar allt. Känns som om det aldrig kommer bli bra, men som tur är så kommer allt bli bättre. Det måste bli sämre för att det ska kunna bli bra igen, just nu är jag i en sådan period igen i ridningen då allt går som i en berg och dal bana och nu är jag på toppen precis innan jag kommer över kurvan och nya saker börjar dyka upp som gör mig glad och lycklig. Det är sådana här perioder i ridningen och livet överhuvudtaget som får en att bli osäker, rädd och får smått panikångest över att inget verkar gå sin väg och att man inte lär sig något vettigt överhuvudtaget. Det är i sådana här situationer man måste få hjälp av en kunnig tränare som sätter en på hästar som man klarar av och bara behöver följa med, speciellt när självförtroende har hamnat i botten av kraten. Jag försöker att se det från den ljusa sidan att allt inte alltid kan gå bra och att det måste bli sämre för att kunna gå bra, speciellt i ridningen så kan man inte alltid göra enorma framsteg hela tiden för någon gång måste det backa bakåt.

Two steps forward one step back, som man brukar säga!

Fast man egentligen bara vill att allt ska gå smärtfritt här i livet utan några problem eller hinder, men man måste ta sig över dessa hinder för att kunna fortsätta, istället för att ta den enkla utvägen och gå runt dem så måste man göra saker man inte alltid vågar, kan eller törs. Men i mina ögon är det självklart att man ska få hjälp och stöd från omvärlden, inte bara att folk ser på när man mår dåligt eller har en “dålig period”. Man ska inte behöva be om hjälp för att det ska finnas där utan man ska få bli erbjuden hjälp, en utsträckt hand när det behövs.

Nu hoppas jag att pappa kan lösa det här “problemet” med hoppningen så jag kan få hoppa med en supertrygg och sjyst häst. Annars vet jag inte vad jag ska göra, jag kan inte ge upp men vågar inte heller hoppa när det blir fel, rädslan finns där och är inte påhittad. Det är mest rädslan för att ramla av som hindrar mig från att våga hoppa och inte själva hindren. Just nu behöver jag mer än någonsin den där hjälpande handen, och jag hoppas att pappa, Karin och speciellt Sussie erbjuder mig den.

//Malin

Hoppspecial – 18/3-12

Jag och pappa anmälde oss först av alla till hoppspecialen, och måste börja med att tacka Anna-Lotta för en grym lektion. Över till lektionen, hade valt Autografen, den trygga och säkra pållen som är målsökande på hindren. Riktigt roligt var det. I uppvärmningen så taggade han igång direkt när man kortade tyglarna, han tycker det är tråkigt att gå på långa tyglar men så fort man börjar korta dem så blir han piggare och piggare.

När vi började trava fram så börjad ehan låta på sitt karaktäriska sätt och taggade tusan, han ångad epå som ett lokomotiv och öronen rakt framåt. Började skratta då så glad blev jag, han har ingen broms den farbrorn men vad gör det när man alltid hoppar. Vi började med att trava över travbommar, vid läktar långsidan så var det lättridning och vid ett par vita koner så var det avsaktning till skritt. Autograf förstod inte varför man ska sakta av när man kan springa över bommarna, så när jag fick skritt så vart det de över bommarna med. Lagom till andra sidan vid speglarna så hade han fått upp farten och jag lät honom hållas.  Vi gjorde detta några gånger innan vi gick ut på fyrkantspåret för litet galopp. Det är så häftigt med Autograf för när man sätter sig ner i traven så vet ahn att det antingen är avsaktning eller glaopp och sedan behöver man bara flytta fram höften och trycka så fräser han iväg. Och då fick jag vara med om min första Autografare, var skithäftigt  han svängde emot mitten och jag fortsatte framåt för att komma ut i hörnet. Efter några varv i galopp utan ett enda avbrott så böt vi varv och gjorde övningen åt andra hållet och sedan galopp igen.

När vi började hoppa fram så vart han pigg och taggade som bara den emot hindren och jag försökte bara slappna av och hänga med. Är så van att behöva ratta så mycket emot hindren att det inte blir bra när man sitter på en häst som kan och SKA göra allt själv. Men efter några gånger så gick det så himlans bra. Är så nöjd. När vi sedan hoppade banan så skötte han sig exemplariskt och gjorde precis som jag ville. Inga problem alls, kännde mig så j*vla trygg på hans rygg så ni kan inte ana, jag som alltid är nervös när hindren kommer fram kunde slappna av och bara åka med.

Om hoppningen på Onsdagar ändå kunde kännas liak bra:(.

//Malin

banan vi Hoppade :).

Hoppning 2012-03-17

 

Igenridning -18/3-12

Igenridningen började inte precis som jag hoppats, istället för Vasserman så fick jag Alfred. Kändes litet halvtrist då man taggat som satan för att rida Vasserman, men men fick ju rida Alfred igen. Kändes litet halv mysko att sitta på honom igen och kändes inte som när jag red honom sits. Han kändes mycket “lojare” och inte lika framåt. Tror han börjat tappa gnistan litet, och det känns trist. I varje fall så fick vi rida för Anna-Lotta (y) som jag saknat som bara den när hon varit sjuk :D. Tog väl ca 5-10 minuter att komma ihåg hur Alfred jag att rida och sedan fick han jobba.

Vi värmde upp i trav och galopp och sedan blev det serpentinbågar längs medellinjen. Han flöt ut ganska mycket i början och ville inte flytta undan för skänkeln, hade bytt mitt korta spö emot ett längre dressyrspö och efter att ha sagt åt honom några gånger så flöt han iväg när jag snuddade med skänkeln emot sidan. Stackarn, men fick i varje fall det jag ville. Sedan lyssnade han jättebra. Vet inte riktigt om han är en klar favorit längre fast jag gillar honom ännu <3. Han är speciell :). Men det finns en annan häst som stulit mitt hjärta nu <3.

//Malin

Hoppspecial 17/3-2012

Jag och min dotter anmälde oss snabbt som bara sjutton till den hoppspecial som Anna-Lotta skulle ha den 17/3 efter lunch det fanns bara sex platser och vi var först att anmäla oss. Jag på Virpa och Malin på Autograf. 12:30 stod vi i ridhuset utan hästar för att plocka fram bommar och hinderstöd för att bygga bana. Vi var fullgrupp, jag och 5 st tjejer (3 kvinnor) inte utan att man känner sig lite som tupp i en hönsgård :-). Vi hade pratat med tre av dom upp i kafeterian och alla var förväntansfulla och lagom spända. Vi plockade raskt fram bommar och placerade ut dem enligt Anna-Lottas anvisningar det tog bara 10 minuter. Sedan snabbt tillbaka till stallen för att göra iordning hästarna, vi bestämde att vi skulle vara i ridhuset till 13:00 det var lagom tid för att fixa iordning Virpa.

Drog upp stigbyglarna ett hål jämfört med morgonens ridning efter att jag suttit upp, vi skulle ju hoppa och då kändes det som om det skulle vara bra med lite kortare stigläder. Uppvärmning av oss själv & hästarna på fyrkantspåret. Vi skulle försöka stå i lätt sitts med armarna rätt ut, inte så lätt med efter ett tag så gick det bättre klarade nästan en hel långsida utan att stödja mig mot Virpas hals. Efter några varv så blev det trav, hihi inte slut på räcerbränlset här inte hon blev också lite målsökande mot bommarna som låg på marken fick verkligen hålla ut henne mot väggen annars hade hon direkt börjat att trav över bommarna.

Uppvärmning skedd över fem tavbommar och en låg kryssoxer vi skulle skritta några steg mellan konerna inte lätt att komma ned i skritt när Virpa var taggad. Några gånger kom vi ned i skritt men inte alla gånger, detta gjorde vi på rad några varv. Virpa travde på med massor av framåtbjudning riktigt roligt. Vi bytte sedan var för att trav över bommarna som sedan blev två kryss det gick också bra med mycket tryck i taven. Sedan så taggade vi på hästarna med galopp på fyrkantspåret, hihi då fick man var med så att det inte blev hoppning istället vid vartenda hörn så kände jag hur hon drog mot hindrena istället för fyrkantspåret. Sedan så var det dags för framhoppning på riktigt, jädrans då blev det fart på damen. Vi hoppade fram på travbommarna som följdes av en studs och sedan ett kryss längs läktarsidan Virpa var så snabb så vi han med fyra varv innan Anna-Lotta kom på att det var andra gängets tur, hihi

Vi avslutade med att sätta ihop allting till en bana enligt skissen nedan. Den här gången lyckades jag komma ihåg hur vi skulle rida och vi klarade oss bra ända till de två kryssoxrarna då hade jag tappat tyglarna lite så Virpa blev lite framtung och jag kunde inte hjälpa henne så vi rev en bom men vi kom över alltihopa och avslutade med trav över mitten bommen precis som vi skulle.

Tack Anna-Lotta & Virpa för en riktigt rolig lördag eftermiddag.
Den måste vi göra om snart.

//Anders

 

Hoppning 2012-03-17