When the truth come out everything will be fantastic or tragic

Pappa har värsta hemligheten för mig, försöker få ur honom vad det är, men får bara svaret att han åkt iväg en BIT. Och sedan får jag inte ur honom något mera, så frustrerande och att jag sedan är en sådan “Nicke Nyfiken” gör ju sakerna mycket värre. Vet inte om han driver med mig eller något sådant, men det skulle han väl inte göra? Det är ju taskigt. Jaja, jag lovar bloggen att ni får en uppdatering “The Second It comes out”. Jag kommer vara så sprickfärdig att jag inte kommer kunna sluta tjata, för jag måste ju få veta. Och att det har med hästar att göra är jag 99,99 procent säker på.

Ja som man brukar säga “Den som väntar på något gått väntar aldrig för länge” Huruvida det här stämmer eller inte återstår att se, men jag hoppas att detta inte är något skämt från pappas sida. Och sedan hoppas jag att han ska avslöja det på bloggen så alla ni läsare kan få veta vad det är samtidigt som jag får reda på det. I alla fall.

Vad tror ni att det är för något som han ska avslöja? Stor eller liten hemlighet? Livsavgörande eller bara en kul grej?

//Malin

Ja den här bilden talar ju för sig själv, inte sant? Jag har ett stort dilemma framför mig. Antingen Bocaj eller De Niro Boot’s, just nu känns det som att jag vill ha Bocaj har provat dem och det har jag INTE kunnat göra med De Niro Boot’s. Så det åker allt längre emot ett par Bocaj istället för ett par De Niro Boot’s. Sedan så är ju Bocaj mera min smak egentligen snörning hela vägen och tvåfärgade MUMS. Att de sedan satt som ett smäck med ridbyxor och strumpor är ju inte heller fel, så det lutar allt mer emot ett par sådana. Priset var ju inte fy skam heller då det är mycket billigare och mera överkomligt än ett per De Niro Boot’s.

Jag blev totally in love med Bocaj och har alltid gillat deras ridstövlar så nu blire ett par sådana. I maj kommer jag kunna köpa dem. Så bara 2 månader kvar ca. Och ja jag ska betala dem helt själv sedan får vi se om det blir något annat efter det. Kommer vara tvungen att snåla in på allt. Inga kläder eller något sådant.

Mitt Köpstopp börjar nu!

//Malin 🙂

igår fick jag Virpa (vet inte varför) men Anna-Lotta tyckte nog det var en bra idé. Kan bara börja med att säga till alla er som tror att det bara är att åka runt på fru Virpus att det är inte så enkelt. Hon lyssnar inte för 5 öre på tygeltag och halvhalter utan man får lov att sköta allt med hjälp av magen och sitta emot i varje steg. Men nyttigt att rida sådana hästar med, vi red en bana som had emed lydnad att göra och det gick faktiskt bra tills en som red Alfred blev avkastad för virrpannan dog typ när han fick mackie i baken (Mackie kom i 120 blås och bockade rakt in i min Farbor Alfreds rumpa) Så inte så konstigt att min knasboll blev rädd. Saknar han grymt mycket och vill rida han igen, kanske ska skicka ett litet sms till Anna-Lotta och be henne låta mig rida honom, har varit bra att få vara ifrån honom och rida andra häästar.

Men åter till Virpa, det gick piss hela ridlektionen tycker jag, hon bara äglade på men i galoppen får jag ihop hästarna mer (är alltid lättaste gångarten). Så på slutet satt jag emot riktigt bra och hon vart kort som bara den, sedan tänkte hon börja bocka. vart sur på mig men drev bara på så var det bra med det.

//Malin

PS! Nästa Onsdag är det dags för Hyra HÄST, så kuuuul. Hoppas att Spectrum är ledig så jag kan ha honom, skulle egentligen ha haft Virpa som jag bokade men ångrade mgi efter att ha ridit henne. Vill rida Spectrum för det behöver både han och jag och då ska han inte få gå och såsa. Men blir det Virpa så ska jag fixa ett litet “ridpassupplägg” åt oss. Precis som åt Spectrum, detta kommer upp senast Måndag på bloggen. 🙂

Fick rida sötaste Qrut igår vi red på volter och arbetade på att korta och länga steget så mycket som möjligt. Det gick bra förutom att jag var litet igår “åka häst dag” fast när jag red ordentligt så gick det superbra, han sög på bettet hela ridlektionen och var allmänt glad och busig. Tittade så sött omkring sig, även fast han ska ha fokus hos mig, gillar Qrut. Han gör mig glad och får mig att känna mig lycklig när jag sitter på hans rygg.

//Malin

HV-Polo – Ridhandskar XS 299:- Glada Hästen i Spiltan;

Första intrycket; Innan jag provade handskarna så tyckte jag dem var grymt snygga, fastnade för dem nästan direkt och ville inte kolla på några andra. S

Igår fick jag inte rida Wiona [:(] blev både ledsen och besviken, men fick rida Drutten istället. Helcool ponny även fast han var “tittig” och nervös av sig, han var grymt känslig och man behövde nästan inte göra något för att han skulle göra som man ville. Söt som socker, vi red bågar längs långsidorna och avslutade med skänkelvikningar. Tycker det gick bra, fick ingen form på honom direkt men är nöjd ändå. Var något nytt att sitta på en sådan känslig häst som han, fick en kommentar av Anna-Lotta med “Ja den där kan man ju inte vara  hårdhänt på”. Vet inte vad hon menade med det men det var nog bara något hon sa, är inte hårdhänt när jag rider. Visst om de blir starka och inte lyssnar så tar jag tag i dem men skulle aldrig slita eller dra. hade dock en period då jag gjorde det och är INTE stolt över det men har kommit över det nu.  I Bågarna var han följsam och gjorde precis som jag ville, när vi gjorde skänkelvikning så var det litet halvtaskigt först men efter litet tips från BÄSTA Anna-Lotta så gick det riktit bra, han flyttade lagom och hade bra framåtbjudning samtidigt.

Jag förösker rida så lungt och försiktigt som möjligt men fortfarande visa vem som bestämmer men inte ta till våld ;).

Tycker att ridlektionen var bra och rolig, och måste börja tänka på händerna änu mera,

1. Tummen som högsat punkt

2. Raka handleder

3. Inte vinkla dem innåt

4. Sluten hand och INTE öppen.

//Malin

I onsdags hoppade jag med Spectrum, gick faktiskt riktigt bra, höll bara på att ramla av 2 gånger. Men det kommer vi till senare. På framridningen så gick det väl hyfsat, litet seg och så, sen när vi började rida ordentlgit och skulle galoppera på en volt nere vid C (?) så fick jag lov att använda spöet på Spectrum så lade det på rumpan och direkt så bockade han. han vart sur på mig men sedan skötte han sig. På framhoppningen så hoppade vi en stud, första gången vi kom på den så störtade vi på huvudet nästan, var storhäst avstånd så han fick länga sig ordentligt för att nå över. Duktig ponny som klarade av det endå. Vi hoppade även ett för mig kryss (de andra rättuppstående), det var trav man kom in i och så lade man en tvär omhoppningssväng (dock inte så liten utan ganska stor) Fick med hans ytterbog riktigt bra och han var helt okej. Kom litet nära men skulle själv ha drivit på honom mera och haft han mera i uppförsbacke än vad jag hade.

Eftersom att jag är hopprädd (osäker) så hoppade jag inte banan, skulle ha blivit för mycket. Så i stället så red jag självständigt, böt emot ett dressyrspö och fokuserade på att få igenom sidorna och att ahn inte ksulle bli tung, avslutade med galopp på volten och han bar sig himla fint. Sedan så skrittade våran grupp ut runt paddocken och Spectrum tänkte bara bocka X-antal gånger men hann hindra honom.

Ser fram emot nästa veckas hoppning för Sussie. Hoppas på Spectrum då igen :).

//Malin

idag red jag för Karin som varje Tisdag och hade Qrut, en av skolans unghästar. Tycker om honom väldigt mycket han är söt som socker och riktigt härlig både i hanteringen och ridningen. Sedan så verkar han gilla mig med så det är ju perfekt. Suger på bettet redan på långa tyglar och sådant. Vi jobbade mycket på att rida så långsamt vi kunde och jobbade dem enbart med benen och nästan inget med handen och får jag säga som så så gick det superbra idag. Han var pigg men inte springig och behöll framåtbjudningen jättebra när vi skulle trava så långsamt vi kunde. När vi skulle fatta galopp från skritt så fick vi fel galopp först men sedan så fick vi till det och han behöll en någotsånär form i galoppen. Blev riktigt behaglig och han trivdes nog för sög ännu mera på bettet.

Efter att ha jobbat mycket på volter osv så sa Karin när vi ridit klart att det såg ut som om att han började släppa på slutet och det håller jag med om, han var mjuk i handen och bar sig helt själv, strävade framåt och nedåt och jobbade igenom sig i ryggen på ett bra sätt. Att han sedan är assöt och älskar att dra iväg gör ju saken inte mindre rolig.

//Malin

/PS/. En av de gymnasiehästar jag gillar mest /DS/

När allt äntligen hade börjat rulla på helt underbart i hoppningen så satte dem mig på fel häst vid fel tidpunkt, red henne innan träningen och allt gick så j*vla bra tills hon stannade och jag föll av detsamma en knapp vecka senare när jag red för Lotta Björe. Sedan dess har allt varit kaos med hoppningen, känner mig inte det minsta trygg på de hästar jag fått hoppa med inte ens Leila och hon ska man kunna känna sig trygg på för hon hoppar allt. Känns som om det aldrig kommer bli bra, men som tur är så kommer allt bli bättre. Det måste bli sämre för att det ska kunna bli bra igen, just nu är jag i en sådan period igen i ridningen då allt går som i en berg och dal bana och nu är jag på toppen precis innan jag kommer över kurvan och nya saker börjar dyka upp som gör mig glad och lycklig. Det är sådana här perioder i ridningen och livet överhuvudtaget som får en att bli osäker, rädd och får smått panikångest över att inget verkar gå sin väg och att man inte lär sig något vettigt överhuvudtaget. Det är i sådana här situationer man måste få hjälp av en kunnig tränare som sätter en på hästar som man klarar av och bara behöver följa med, speciellt när självförtroende har hamnat i botten av kraten. Jag försöker att se det från den ljusa sidan att allt inte alltid kan gå bra och att det måste bli sämre för att kunna gå bra, speciellt i ridningen så kan man inte alltid göra enorma framsteg hela tiden för någon gång måste det backa bakåt.

Two steps forward one step back, som man brukar säga!

Fast man egentligen bara vill att allt ska gå smärtfritt här i livet utan några problem eller hinder, men man måste ta sig över dessa hinder för att kunna fortsätta, istället för att ta den enkla utvägen och gå runt dem så måste man göra saker man inte alltid vågar, kan eller törs. Men i mina ögon är det självklart att man ska få hjälp och stöd från omvärlden, inte bara att folk ser på när man mår dåligt eller har en “dålig period”. Man ska inte behöva be om hjälp för att det ska finnas där utan man ska få bli erbjuden hjälp, en utsträckt hand när det behövs.

Nu hoppas jag att pappa kan lösa det här “problemet” med hoppningen så jag kan få hoppa med en supertrygg och sjyst häst. Annars vet jag inte vad jag ska göra, jag kan inte ge upp men vågar inte heller hoppa när det blir fel, rädslan finns där och är inte påhittad. Det är mest rädslan för att ramla av som hindrar mig från att våga hoppa och inte själva hindren. Just nu behöver jag mer än någonsin den där hjälpande handen, och jag hoppas att pappa, Karin och speciellt Sussie erbjuder mig den.

//Malin

Igenridningen började inte precis som jag hoppats, istället för Vasserman så fick jag Alfred. Kändes litet halvtrist då man taggat som satan för att rida Vasserman, men men fick ju rida Alfred igen. Kändes litet halv mysko att sitta på honom igen och kändes inte som när jag red honom sits. Han kändes mycket “lojare” och inte lika framåt. Tror han börjat tappa gnistan litet, och det känns trist. I varje fall så fick vi rida för Anna-Lotta (y) som jag saknat som bara den när hon varit sjuk :D. Tog väl ca 5-10 minuter att komma ihåg hur Alfred jag att rida och sedan fick han jobba.

Vi värmde upp i trav och galopp och sedan blev det serpentinbågar längs medellinjen. Han flöt ut ganska mycket i början och ville inte flytta undan för skänkeln, hade bytt mitt korta spö emot ett längre dressyrspö och efter att ha sagt åt honom några gånger så flöt han iväg när jag snuddade med skänkeln emot sidan. Stackarn, men fick i varje fall det jag ville. Sedan lyssnade han jättebra. Vet inte riktigt om han är en klar favorit längre fast jag gillar honom ännu <3. Han är speciell :). Men det finns en annan häst som stulit mitt hjärta nu <3.

//Malin