Var och

kikade på hoppträning i ett annat ridhus i veckan som gick. Den träningen låg på alldeles rätt nivå, 60-80 cm höjd och lite lagom svåra övningar. Det hade varit kul att kunna säga samma sak om våra träningar. Men det är som det är just nu. Man får leva på hoppet hahaha 🙂 🙂 om att nivån kommer att öka så småningom allteftersom de andra i vår grupp blir bättre & bättre.

//Anders

Hoppträning 15/11-2016

Blir inte så roligt att läsa detta, men jag har tänkt beklaga mig…… igen.

Och innan det är någon som blir arg över detta inlägg, kom ihåg hur vi blev behandlade den tisdagen 21/6……..

Känner mig inte alls tillfreds med upplägget på hoppträningarna. Det påtvingade bytet av hoppgrupp har också slagit väldigt fel för mig och Malin….. Förra gången så var det markarbete, denna gången så var det vad vi fortfarande vill kalla markarbete. 3 bommar på ena långsidan på klossar = 25 cm, två kryss på medellinjen = 35 cm, två hinder stående lite snett  = 50 cm.

Träningen slutar 15 minuter innan full tid och det är inte första gången det händer. Malin & jag skulle utan vidare kunnat få hoppa mera och högre än de andra på slutet utan att det hade dragit över på tiden. Får den tråkiga känslan av att det är viktigare att få gå hem än att de som betalar lönen får valuta för pengarna.

Inga möjligheter att värma upp hästarna innan träningen börjar då man helt i onödan använder hela ridhuset. Robert behöver nästan 30 minuter på sig för att bli mjuk i kroppen och komma igång. Det skulle inte vara några som helst problem att minska ytan som används för träningen lite och sätta av en del för uppvärmning och avtravning av hästarna. Dessutom så kan man vara där så att man inte är i vägen för den som rider. Det går på P&J varför går det inte på hoppträningarna tycker det är en intressant fråga. Det fungerade också hur bra som helst när Erik höll i träningarna. En annan fråga som ligger i bakhuvudet är vems ide det var att flytta oss till denna hoppgrupp.

Har sagt det förut och säger det igen. Robert är fullständigt oengagerad på dessa höjder, finns inget eget driv i honom. Även om det gick ganska bra på sista rundan så är känslan fortfarande inget engagemang från hans sida. Efter sista rundan hade han visserligen fått upp lite engagemang då hade det varit roligt att få hoppa lite mera och framförallt högre än markarbete.

När flera av de andra i gruppen börjar fråga oss varför Malin & jag inte får hoppa högre så kanske det är ett tecken på att något inte är riktigt som det skall vara.

//Anders

“Man måste kunna hoppa lågt innan man kan hoppa högt!

 

En kommentar som vi fick höra för ett tag sedan, egentligen en kommentar som jag håller med om i mångt och mycke. Men samtidigt så tittar jag på den ur ett annat perspektiv. Jag och Morrishar tränat tidigare upp till 85/90 banor för Erik och det gjorde vi bra. Även om vår galopp då var ganska kass och platt. Den är inte alls så bra som idag, med det sagt så ställer jag mig frågan “Om vi nu inte kunnat hoppa lågt bra förut hur kommer det sig då att vi hoppade dessa banor på den höjden?” Dessutom banor som var tekniskt svåra och krävde att man verkligen red?

Jag tror inte att det är att vår tränare har något ont till oss, hon är schysst helt klart och gör sitt bästa. Men samtidigt så undrar jag lite varför det här händer? Varför har vi blivit ned flyttade till en grupp vi inte passar i? Varför får vi inte rida över mer än “bommar på marken” och varför påstår de att jag är “osäker i min hoppning och att de måste uppmuntra mig massor” för att jag ska hoppa högre banor. Jag har aldrig gett sken av att vara osäker eller rädd i varje fall inte på ett långt tag. Jag känner mig säker i min ridning och jag står för det när jag säger de.

Det måste ha blivit en miss i kommunikationen för det ska inte vara såhär, vi är här för att lära oss och utvecklas inte för att bli bromsade i vår utveckling. Jag vill inte ligga på 40 cm och hoppa eller behöva hoppas på att vi ska få hoppa högre. Jag våndas över att vi till slut inte ens får fortsätta hoppa för att vi “inte är tillräckligt bra”.

Det har kommit till den nivån att jag börjat titta på andra ridklubbar och flytta till, hade jag haft råd hade jag köpt en egen häst och börjat åka till Erik hos honom för att hoppträna. No question about it. Men nu är det inte så enkelt, egentligen vill jag inte flytta ifrån Hark för jag trivs och älskar människorna, stallet och hästarna. Speciellt Morris. Men jag vill inte heller sitta fast i ett träsk där man inte får utmana sig själv eller utvecklas.

SAM_1162

Min och Morris senaste hopptävling från 3:e Oktober, det var vår första pay and jump efter en sommars uppehåll och bara hoppat 1-2 gånger efter sommar uppehållet (för mig då). Ringrostigt men samtidigt så säger jag bara “det här är inte ett ekipage som hör hemma på 40 cm…” Eller vad tycker ni?

//Malin

 

Dressyr 14/11-16

Fick rida Branco igen 🙂

Gick inte riktigt lika bra som förra måndagen, han blev lite stark periodvis. Men på slutet så blev han riktigt fin, är fortfarande imponerad av hur stor skillnad det är på honom sedan förra året. Han känns mycket starkare och orkar hålla galoppen på ett helt annat sätt nu. Efter ridpasset så var han också jättegosig, en riktigt fin häst är det.

//Anders

Dressyr 7/11-16

Fick rida “lilla” Branco. Gick jättebra, han har blivit jätteduktig det sista året. Var riktigt roligt att rida honom. Vi övade på framdelsvändning och tempoväxlingar. Sedan lite galopp från skritt, vart en bra kväll som gav en fin känsla i kroppen när vi åkte hem. Kul också med en häst som har egen motor.

//Anders

Vecka 44 Hopp + Hopp

Vet inte riktigt vad jag skall skriva om veckan……

Måndagen gick det riktigt bra med Robban, vi hade lektionshoppning. Fick hyfsat bra fart på honom och han hoppade som han skulle. Vi avslutade med ca 70 cm och en riktigt bra känsla.

Såg fram emot att rida honom på hoppträningen nästa kväll. Men tyvärr så blev det inte så utan jag fick Gros istället. Inget ont om honom han tycker det är jättekul med hoppning, men Robban är ju Robban. Nu blev det inte så mycket hoppning den här kvällen utan markarbete igen…….. 30 cm är verkligen lågt för en häst som är närmare 180 cm hög.

Vet inte vad jag skall säga mer om kvällen……

//Anders

Hoppning “Valle” Wolverine

De senaste 5 gångerna har jag fått suttit på en av ridskolans mindre ponnyer en liten C- ponny (eller möjligtvis stor B-ponny). Har fått trimma honom då han behövt sätta lite muskler och få lite egen framåtbjudning, samt att han blir lite väl stark i övergångarna. En väldigt häftig ponny, känslan han ger uppifrån ryggen har varit toppen ifrån dag 1.  Ett väldigt brett register med gångarter och helt enkelt en wow-ponny. Han har gått ifrån klarhet till klarhet i ridningen och stärkt sig själv ifrån ridpass till ridpass. Helt enkelt blivit bättre och bättre.  Har jobbat mest med framåtbjudningen och att han inte ska bli så sladdrig i halsen, han har en tendens att lägga huvudet på sned och halsen blir som en överkokt nudel ungefär. Samt att han var väldigt stark i början, vilket berodde på att han inte var kroppsligt stark utan tappar bakbenen.

Igår hade vi hoppning, och det var ju som att polletten äntligen föll ned för honom, han var fin och stabil i formen från början. Egen framåtbjudning och väldigt positiv, jag tycker att han gjort massor av framsteg och han har växt på mig massor. En trevlig liten ponny som känns som en storhäst i alla aspekter. Trivdes bra på hans rygg och han var en väldigt fin liten ponny. Han är en riktigt bra barnponny som bjuder på sig själv otroligt mycket.

Valle kommer att bli en toppen, toppen-ponny för barnen på ridskolan. Snäll, trygg och omtyckt, lagom pigg och inte direkt för envis utan lagom. Han har lite ponnyfasoner för sig, men annars hade han inte varit en ponny. Jag är helt ärligt småkär i denna ponny, han gav mig en storhäst känsla och var väldigt ridbar och fin. Helt enkelt jättesöt och trevlig. Toppen tillskott till ridklubben :D.

//Malin